”Saker man kanske inte trodde fanns: Forskare som tillbringar dagarna med att studera påklädda djur i barnlitteratur. Men jodå! I förra veckan intervjuade jag Eva Söderström, lektor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet. Hennes forskning är inriktad på barn- och ungdomslitteratur, och just nu studerar hon bland annat förmänskligade djur i barnböcker. De har fått ta en hel del skit genom åren, de påklädda djuren. “Vad ska barnen tro?” har kritikerna bland annat menat. “Där sitter Kalle Anka och äter kalkon på julbordet som om det inte fanns någon morgondag!” …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Saker man kanske inte trodde fanns: Forskare som tillbringar dagarna med att studera påklädda djur i barnlitteratur. Men jodå! I förra veckan intervjuade jag Eva Söderström, lektor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet. Hennes forskning är inriktad på barn- och ungdomslitteratur, och just nu studerar hon bland annat förmänskligade djur i barnböcker. De har fått ta en hel del skit genom åren, de påklädda djuren. “Vad ska barnen tro?” har kritikerna bland annat menat. “Där sitter Kalle Anka och äter kalkon på julbordet som om det inte fanns någon morgondag!” Andra har tyckt att författarna gör det alldeles för lätt för sig genom att låta djuren ta människornas plats. Ta Richard Scarry (1919–1994), till exempel. Han är en av världens bäst säljande barnboksförfattare, och hans mest älskade bok heter Vad gör folk hela dagarna . Den skildrar staden Sysselbo, som befolkas av djur i olika skepnader. Massor av barn har älskat den där boken, men kritikerna har inte varit nådiga. Richard Scarry använder sina djur ”till att slinka undan sanningen om verkligheten”, skrev en kritiker i Sydsvenskan. När människorna får ge plats för djur i kläder kan författaren ”skildra en värld utan ras- eller invandrarproblem, utan könsdiskriminering eller andra orättvisor”, skrev en recensent. Eva Söderström är inte alls inne på samma linje som kritikerna ovan. “Tvärtom! Djuren ger ju författaren världens chans att förtydliga sådana här saker!” säger hon. “Det blir väldigt tydligt för ett barn att individer kan vara olika när det gestaltas genom djur. Någon kan flyga, någon kan springa snabbt, någon lever i havet, någon är liten och någon är stor. Om man hade bytt ut alla de här djuren mot människor hade det i många fall blivit mycket tråkigare, och då hade barnen tappat intresset. Att förmänskliga djur är ett litterärt grepp som jag tror både tilltalar barnen och som blir en kreativ utmaning för författaren.” Själv har jag många favoriter bland de förmänskligade och pratande djuren (Grisen Benny! Spyflugan Astrid! Kråkan! Edward Tulane!). Ändå kan jag tycka att det störande ofta halkar med tråkigt stereotypa skildringar av flickor och pojkar när det handlar om djur (oftare än när det handlar om människor, faktiskt). Irriterande ofta har mamma Björn förkläde och står hemma vid spisen, medan pappa Björn är ute och snickrar/kör bil/slåss med bovar, och sådant gör mig inte så lite trött. Vad tycker du? Ska djuren få ha kläder och prata eller inte? Vi vill veta! Bilden är från Nöff nöff Benny , skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Olof Landström. Den ges ut av Rabén & Sjögren.
Related posts:
- Spana in djuren på Zoo
- Thorbjørn Egners Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen
- Lyssna när djuren talar
- Poe och djuren
- Döp alla djuren – Alison Smith
2009-12-31 12:10:00 från 
