”Jag har alltid varit förtjust i kåserier och har därför läst en hel del under årens lopp. Numera verkar det som om hantverket är på utdöende och därför är det extra intressant varje gång jag råkar på en bok som sägs innehålla kåserier. Per definition är ett kåseri en underhållande text som är hyfsat kort (en spalt i en tidning, ungefär), är lättillgänglig (även om ämnet i sig inte alls behöver vara lättillgängligt), har ett ärende (eller en tes, ett budskap), är skrivet med gott humör (inbegripet ilska) samt dessutom är personligt och stilistiskt enkelt. …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Jag har alltid varit förtjust i kåserier och har därför läst en hel del under årens lopp. Numera verkar det som om hantverket är på utdöende och därför är det extra intressant varje gång jag råkar på en bok som sägs innehålla kåserier. Per definition är ett kåseri en underhållande text som är hyfsat kort (en spalt i en tidning, ungefär), är lättillgänglig (även om ämnet i sig inte alls behöver vara lättillgängligt), har ett ärende (eller en tes, ett budskap), är skrivet med gott humör (inbegripet ilska) samt dessutom är personligt och stilistiskt enkelt. Den här definitionen hittar jag i Ingemar Unges bok Skriva kåseri , utgiven 1999 (Ordfront förlag). En liten presentation av boken finns här , om du scrollar ned en bit, och en utförligare artikel om bokens innehåll finns här för den som vill läsa på lite till. Nuförtiden tror jag att det enda som krävs av en text som kallas för kåseri, är att den placerats på lämplig plats i tidningen och att den inte innehåller något ärende av tyngd eller allvar. Det där snärtiga i texten, eller knorren på slutet, som förr var så typiska tecken på kåserier – det lyser med sin frånvaro – så även i Janssons kåserier. Jag skulle säga att hennes kåserier är rätt underhållande, de är lättillgängliga, stilistiskt enkla och personliga. Men jag saknar glöden, viljan att föra fram ett ärende, en tes, ett budskap… Det är lite för snällt , många gånger – även om det för all del är trevlig läsning! Det finns dock gott om tillfällen att känna igen sig, i Janssons kåserier. Många av de tankar som hon tänker och resonerar kring; det är sådan som man själv har ägnat lite tankemöda åt. Inte minst aktuellt kändes det med just titeln på den här boken för min del, eftersom den landade i min brevlåda dagarna innan jag skulle ha en hantverkare i huset. Till skillnad från Janssons hantverkare dök min i alla fall upp punktligt, sedan lade han sig på knä i tvättstugan och kröp omkring där inne djupt försjunken i vad han nu skulle hålla på mig. Första gången jag gick dit gjorde jag det för att höra mig för om han händelsevis skulle behöva något (fast det gör de ju aldrig, de har ju hela sin arsenal av verktyg och attiraljer med sig). Andra gången jag gjorde mig ärende till tvättstugan, var det enbart för att snegla in och försäkra mig om att jag verkligen hade sett rätt. Det hade jag. Han bar faktiskt vita kalsonger med söta, rosa rosor under hantverkarstället (trendigt nerhasat så att kalsongerna absolut skulle synas – ni vet hur det ska se ut på unga pojkar…). Det tyckte jag var ganska rart och inte så lite oväntat. ;-) Är det så att man är ute efter lättsmält underhållning, då passar den här boken mycket bra. Men det är som sagt inte de vassaste kåserier jag har läst – fast då ska man veta att jag ställer kraven rätt högt, just vad gäller kåserier. ;-) Ett stort tack till Kerstin som skickade boken tillsammans med en påse Ahlgrens julpynt till mig!
Related posts:
- Hantverkarsvett är dyrare än saffran – Anna Jansson
- Hantverkarsvett är dyrare än saffran
- Först när givaren är död av Anna Jansson
- Anna Jansson, Först när givaren är död
- 2009-56: Anna Jansson: Först när givaren är död
2009-12-31 07:31:00 från 
