”Dagen till ära har författaren namnsdag. Så då kanske det inte gör så mycket att jag inte tipsade om den här boken igår, då det var 65 år sedan de judiska fånglägren släcktes- 27/1 2010 Förintelsens minnesdag. Den här boken är min historia. Det är min morfar som har skrivit den. När jag var yngre visste jag att min morfar kom från Tyskland och att han suttit i fängelse. Mycket mer än så visste jag inte. Det var först när jag var 15 och vi behandlade andra världskriget i skolan som jag började inse. Inse min egen historia. Morfar var nu inte jude om ni trodde det. …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Dagen till ära har författaren namnsdag. Så då kanske det inte gör så mycket att jag inte tipsade om den här boken igår, då det var 65 år sedan de judiska fånglägren släcktes- 27/1 2010 Förintelsens minnesdag. Den här boken är min historia. Det är min morfar som har skrivit den. När jag var yngre visste jag att min morfar kom från Tyskland och att han suttit i fängelse. Mycket mer än så visste jag inte. Det var först när jag var 15 och vi behandlade andra världskriget i skolan som jag började inse. Inse min egen historia. Morfar var nu inte jude om ni trodde det. Morfar satt ändå i koncentrationsläger. I Sachsenhausen, några mil utanför Berlin spenderade min morfar, kanske de viktigaste åren för en ung man (18-22) i ett av de värsta fängelserna man kan tänka sig. Han satt där mellan 1946 och 1950 på grund av en felriktad anklagelse. Morfar tillhörde det tyska folket och därmed förlorarna i andra världskriget. Så långt är de flesta med. Vad som ofta göms undan i historieböckerna är vad som hände med det tyska folket när ryssarna tog över. Morfars familj ägde en bilverkstad som ofta användes av officerarna och en dag saknades det 20 liter bensin till en av officerarnas bil. Morfar blev anklagad och utan någon möjlighet att försvara sig blev han bortförd, först till ett fängelse, sedan till specialläger Sachsenhausen. Tiden i Sachsenhausen påminner mycket om det ni säkert läst om andra specialläger – de som fördes innan krigsslutet. Vad som ledde till döden eller till piskrapp var svårt att förutse och dödsfruktan fanns ständigt närvarande för samtliga fångar. I detta nu har jag precis sett filmen ”Pianisten” som fick mig spyfärdig och illamående. Inte ens de värsta krigsspelen är så äcklande. Jag tror inte ens de värsta medeltidskrigen var ens i kanten av andra världskriget. Filmen gjorde mig påmind om min egen historia och utan att förringa vad alla förföljda under krigen fick vara med om anser jag att eftervärlden begått ett misstag genom att inte dokumentera alla som tillfångatogs på felaktiga grunder efter kriget. Det är en minst lika viktig hörnsten i vår historia som det som hände under kriget. Boken kommer att ges ut i talboksformat, men här och nu tipsar jag alltså om hårdboken. Jag tipsar om det för att det är en gömd historia och anser att det tillhör allmänbildningen att veta vad som hände efter kriget. Snart finns dessa hjältar inte längre bland oss, vare sig de upplevde det hemska under eller efter kriget. Det värsta är nästan att vi faktiskt (eller makthavare) inte har lärt sig ett dugg. Lika barbariskt jävla sadistiskt upprepas historien, om och om igen. Läs boken. Förundras över hur mycket ni inte visste. Över hur mycket inte många vet. Fastän att det borde tillhört historielektionen i nian. Titel: Ljuva sommarlov och gömd verklighet Författare: Karl-Heinz Schröder ISBN: 91-87722-54-2
Related posts:
- Saga och verklighet om utseendets betydelse
- Claes Hylinger, Star Wars och Karl Pilkington
- Mellan dröm, bok och verklighet
- Missa inte: Stenbock – Ära och ensamhet i Karl XII:s tid
- Vuxnas hemligheter på gränsen mellan fantasi och verklighet i Isak Sundströms “Buren”
2010-01-28 21:09:00 från 
