2010-01-19 19:59:25 från
”Hemma pga en jobbig bihåleinflammation satt jag och läste Camilla Läckbergs blogg. Hon var arg och ledsen över att en poet, Anna Hallberg, hade brutit sin tystnadsplikt i den gemensamma mammagruppen som Camilla deltog i med första barnet. Anna skrev en debattartikel i DN om den evigt pågående pajkastningen mellan ”finlitteratur”-kretsarna och ”genrelitteraturens” författare där Camilla tillsammans med Dan Brown fick personifiera det allra sämsta hos författare. Jag förstod faktiskt inte vad Camillas deltagande i en mammagrupp för många år sedan hade med hennes …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Hemma pga en jobbig bihåleinflammation satt jag och läste Camilla Läckbergs blogg. Hon var arg och ledsen över att en poet, Anna Hallberg, hade brutit sin tystnadsplikt i den gemensamma mammagruppen som Camilla deltog i med första barnet. Anna skrev en debattartikel i DN om den evigt pågående pajkastningen mellan ”finlitteratur”-kretsarna och ”genrelitteraturens” författare där Camilla tillsammans med Dan Brown fick personifiera det allra sämsta hos författare. Jag förstod faktiskt inte vad Camillas deltagande i en mammagrupp för många år sedan hade med hennes artikel att göra mer än att Anna framstod som en rysligt avundsjuk och bitter lösmyntad person. Det är hårda ord, men att delta i grupper där man blottar sitt innersta och där man uttryckligen fastställer villkoren: ”tystnadsplikt; allt som sägs i rummet stannar i rummet”, ja då godkänner man och stannar, eller så väljer man att gå ut och inte delta. Det är inte en lagligt bindande tystnadsplikt, tyvärr, för sådana här glappande typer förstör den trygga grund som så många behöver för att orka ta sig genom en svår tid. Att vara en poet innebär inte att man kan sätta sig över de överenskomna reglerna i sådana sammanhang. Grupphandledning på arbetsplatser, processhandledning för psykoterapeuter, gruppterapi, föräldragrupper, krisgrupper – you name it. Reglerna är: det som sägs här stannar här. Den som vill prata om sina upplevelser, (obs! ens egna individuella tankar och känslor), kan förstås göra det, men skillnaden är att personen själv väljer vad, när och hur han/hon talar om sina erfarenheter. Det är inte okey att skvallra om någon annan i gruppen och hävda att den personen har minsann fläkt ut sig både här och där om detta och då är det min rättighet att säga vad helst jag finner lämpligt för mitt syfte. För det är inte med den uthängda personens bästa för ögonen som Anna, eller den som bryter mot tystnadslöftet, har när man själv fläker ut någon. Och Debatten? Att det är olönsamt att skriva smalt och att Marknaden lockar dessa att sälja sina själar för att skriva slaskböcker, (Anna H vill inte kalla det för litteratur när det gäller genrelitteraturen, hon kallar dem böcker), och därmed kunna få både berömmelse och rikedom. Åtminstone försörjningsmöjligheter. Vad är det för fel med det? Jag tycker inte det framkommer att de som gör så känner sig som prostituerade, eller har jag missat något? Jag blir så trött. Camilla blir så trött. Jag tror att rätt många är trötta. I Italien finns inte detta ordbajseri gällande vad som är fiint och fuult. Ena dagen läser man en klassiker eller en poesisamling, den andra dagen läser man en kärleksroman eller en deckare, utan att det är något mer med det. Vad är det med oss i denna lilla avkrok i världen med vårt lilla språk som gör att vi måste bråka om vad människor ska läsa? Vi lever i en demokrati och kan fritt välja vad vi vill läsa. Var och en som skriver får också välja sin väg. Fattig, hyllad, bortglömd, refuserad, rik eller nedgjord. Min man brukar somna så fort han tar i en bok, men när han läste Dan Browns böcker så var han klarvaken och att se hur han njöt av läsningen – det var en fröjd. Vem har rätten att ta ifrån honom den läsupplevelsen? Inte jag. Inte någon. Därmed inte sagt att andra ska kunna hänge sig åt Selma Lagerlöf, Sartre och Borges. Det är oss alla en frihet given. Men jag ids inte gå in i den debatten. Det är en sandlådekastning mellan inbördes stridande och dit hör inte vi vanliga dödliga. Det jag hetsade upp mig över var Anna Hs fula tilltag att bryta tystnadslöftet och hänga ut en gruppdeltagare i massmedia. Hon kränkte en annan människas integritet. Om jag tycker att Paul Auster och Siri Husvedt har förlorat sin heder i mina ögon, som stödjer brottslingar, så har även denna poet mist sin trovärdighet för mig. Här kan du läsa Camilla Läckbergs inlägg på sin blogg och här finns länken till Anna Hallbergs debattartikel på DN. När jag nu har skrivit av mig så kan jag återvända till sängen för att läsa. Och vad blir det då? Litteratur eller böcker? Tja, jag växelläser just nu en deckare av Reginald Hill, (Mysteriespel), och en memoar av Annie Dillard, (Pilgrim at Tinker Creek). Det blir bara korta stycken pga huvudvärken och tröttheten, men det är avkoppling det lilla som blir, och jag är nöjd med att det är olika stilar på böckerna. Visst är det skönt att kunna välja vad man ska läsa?
Related posts:
