2010-01-11 19:41:43 från
”Jag fick en fråga som gällde hur man går tillväga när man startar en skrivargrupp och tänkte försöka resonera lite kring frågan därför att det är säkert många som funderar på det. Hur började vår grupp? Ja, det började med att vi träffades på samma kurser i skapande svenska som Umeå Universitet höll. När A- och B-kursen var slut så hade vi blivit goda vänner och kände oss trygga med varandra – och vi ville fortsätta skriva. Vi bildade därför en informell grupp på 5 personer som träffades 1 ggr/mån på stadens bibliotek under vårt första år. Efter …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Jag fick en fråga som gällde hur man går tillväga när man startar en skrivargrupp och tänkte försöka resonera lite kring frågan därför att det är säkert många som funderar på det. Hur började vår grupp? Ja, det började med att vi träffades på samma kurser i skapande svenska som Umeå Universitet höll. När A- och B-kursen var slut så hade vi blivit goda vänner och kände oss trygga med varandra – och vi ville fortsätta skriva. Vi bildade därför en informell grupp på 5 personer som träffades 1 ggr/mån på stadens bibliotek under vårt första år. Efter utvärdering av året som gått var vi alla överens om att vi måste fortsätta. Det här året träffas vi i Studieförbundet Vuxenskolans regi, bl a för att de har fina lokaler som vi kan vara i på veckokvällar och för att de kan ställa upp med ett litet honorar om vi vill ta dit en författare el dylikt. Vi turas om med fikat och för minnesanteckningar som mejlas ut till alla. Inför månadens träff mejlar vi ut våra texter till gruppen och anger vad vi vill ha belyst och kommenterat ca 1 vecka dagar före träffen. Sedan diskuterar vi texterna i tur och ordning när vi träffas. Så långt de yttre ramarna. Men nu till det vi har funnit vara det allra viktigaste: tilliten och rätt sätt att ge respons på texterna. Om du funderar på att starta en skrivargrupp så skulle vi vilja rekommendera att du handplockar deltagarna, framför att sätta ut en annons på anslagstavlan eller i en studiecirkelsannons som går ut till hela kommunen. Varför? Jo, därför att det tyvärr finns alltför många personer som har svårt med den egna självkänslan och därmed lika svårt att hantera om någon annan skriver “bättre”. Det blir kritik som sårar och underminerar de andras självkänsla. Att skriva är ensamt och att låta någon annan läsa ens texter är som att bli skärskådad på torget med byxorna nere vid knäna, för att ta en liknelse. Felaktig kritik är förödande för en trevande författare. När vi gick skapande svenska så lärde vi oss hur man ger kritik, respons, och hur man tar emot. Det är lika viktigt att man kan ta kritik som att ge den. Vi fick inte säga något när de andra i gruppen gav respons, utan lyssnade och skrev ned synpunkterna. De som inte gav respons skrev också ned kommentarerna och gav den personen sina anteckningar, därför att det är så känsligt att man ofta inte hinner skriva ned allt som sägs, (man kan också skriva lite för sakta och inte hinna med av den anledningen). Responsen skulle vara konkret och konstruktiv. Dvs. att man säger inte “det här var dåligt” eller “gud så trist historia!”. I så fall får man också vara konkret och definiera vad som inte fungerar. Vad är det som gör att det upplevs som “dåligt”, är historien “trist” – hur förbättrar man den? Och har man förstått texten alls? Vi började alltid med en sammanfattning av texten för att förvissa oss om att vi förstått det skrivna rätt. (En del skriver ganska experimentella saker). Du som startar en skrivargrupp ska alltså helst ha en viss kontroll över vilka som ska ingå i gruppen av dessa ovan angivna orsaker, tycker jag. Vår skrivargrupp har intagsstopp. Vi tar inte in fler personer därför att vi tycker att vi har en perfekt balans mellan genrer, åldrar och personligheter. Vi är trygga med varandra, känner varandra väl och vet att när någon i gruppen har något att säga om ens text så sker det med ens bästa för ögonen. Vi är ärliga med att vi alltid inte känner 110% för en text, men uppskattar det goda hantverket och slitet med orden, vilket gör att kritiken inte blir välmenande slätstruken av rädsla för att inte såra den andra. Det här är mina erfarenheter och om det är så att man inte har några i ens närhet som gillar att skriva och som man känner sig trygg med då kan det bli svårare att ge goda råd. Väljer du att ha en öppen inbjudan till allmänheten får du nog också ta ställning till hur du ska göra med personer som är skadliga för resten av gruppen, (att helt enkelt säga till den personen att han/hon får lämna gruppen), och ha tålamod med att det tar tid att lära känna varandra och känna tillit. 1. Börja gärna med att gå en kurs i skapande svenska. Där lär du dig hantverket och framför allt hur du ger en konstruktiv kritik, samt hur du tar emot andras åsikter. Där har du goda chanser att träffa likasinnade och lära känna dem = kanske bilda en grupp, som vi gjorde. 2. Välj, om möjligt, dina gruppdeltagare. Gör klart vid första träffen om hur textresponsen ska gå till och diskutera vad alla vill ha ut av gruppen. I vår grupp är det inga skrivkrav. En person har inte skrivit något eget ännu pga svåra livsomständigheter, men kommer och deltar ändå i våra aktiviteter. Skrivlust och förmåga kommer och går som vatten och ebb. Har alla i gruppen förståelse för det och inte stressar de som inte kan prestera massor av sidor text? Ska ni ha ett eget gemensamt projekt vid sidan av er egen individuella produktion? En antologi? Vill ni bjuda in lokala författare, göra studiebesök på ett förlag eller resa tillsammans till en bokmässa? Ett namn på gruppen? Och så till det obehagliga om det är någon i gruppen som saboterar: hur hanterar ni den situationen? Ju tydligare man är med vad som gäller desto lättare att ta itu med den som bryter mot reglerna som gruppen kommit överens om. Skriv ned reglerna och låt alla skriva under papperet som ett sorts dokument och försäkran om att alla beslutat detta och vet vad som händer om det inte hålls. 3. Respons och mottagande av respons: kom överens om deadline för att dela ut texterna före träffarna. Var tydlig med vad du vill veta om texten. T ex: “Är miljön i scenen tillräckligt beskrivande för att väcka en känsla för platsen?” “Upplever ni att karaktären Maria är en levande person eller är hon endimensionell?”, “Fungerar dialogen i kapitel 3 eller är den för tunn/intetsägande/uppstyltad?”,”Jag tycker inte att scen 3 och 6 fungerar utan drar ned tempot – vad tycker ni behövs för att sätta fart där?” 4. Planera för hur ofta ni ska träffas, var ni träffas, fikaansvariga och vem som för anteckningar vid träffarna. 5. En väl fungerande grupp är en långsiktig investering, s a s. Man kan bara inte sluta träffas! Det är så himla kul när det fungerar i gruppen och får vara med om hur ens vänner växer och utvecklas. Det kan dock ta tid innan man har lärt känna varandra och är trygg med olikheterna och likheterna. Tålamod och ett öppet klimat hjälper till. Ja, det här var vad jag och de andra i gruppen har funderat kring att träffas i en skrivargrupp. Hoppas att du som funderar på detta har blivit lite klokare och framför allt peppad! Finns det någon som har andra erfarenheter så hör gärna av dig! Jag har tyvärr inte någon omfattande erfarenhet av olika grupper utan kan bara utgå från min nuvarande situation.
Related posts:
