”Halva den över sex hundra sidor långa American Wife är avnjuten. Jag njuter av ett flyt som drar in mig allra längst in mellan bokpärmarna, jag njuter av att läsa på engelska. Efter att jag pliktskyldigt sträckläst Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden inför ett biobesök är tuggmotståndet det innebär välkommet. Alice Lindgren har stora likheter med Laura Bush. Boken är inte dokumentärt skriven, men baseras löst på hennes liv tillsammans med USA:s fd president. Det är lätt att dra paralleller till Joyce Carol Oates Blonde , men där jag upplevde …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Halva den över sex hundra sidor långa American Wife är avnjuten. Jag njuter av ett flyt som drar in mig allra längst in mellan bokpärmarna, jag njuter av att läsa på engelska. Efter att jag pliktskyldigt sträckläst Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden inför ett biobesök är tuggmotståndet det innebär välkommet. Alice Lindgren har stora likheter med Laura Bush. Boken är inte dokumentärt skriven, men baseras löst på hennes liv tillsammans med USA:s fd president. Det är lätt att dra paralleller till Joyce Carol Oates Blonde , men där jag upplevde Blonde som suggestiv och nästan mystisk känns beskrivningen av Alice Lindgren desto mer jordnära och hemtam. Inte mig emot, jag har inga problem med vare sig suggestivition (heter det nog inte) eller hemtamhet. Mitt hjärta smälter när jag följer Alice uppväxt i Milwaukee. Hennes (i omgivningens ögon) dekadenta mormor och deras ansträngda förhållande efter att Alice kommit på henne i en prekär situation. Förtvivlan då Alice är med om en bilolycka som ständigt jagar hennes tankar, allt vackert beskrivet med en känslighet och inlevelse som gör att boken stannar kvar långt efter jag motvilligt har lagt ifrån mig den. När så Charlie stormar in faller Alice som en fura. Jag har lite svårt för hans fasoner och manér, en nonchalans som vissa säkert uppfattar som charmig men jag mest stör mig på. Efter bara tolv veckor är det bröllop och Alice får träffa hela släkten på ett lantställe som man nog vill ska uppfattas som rustikt och enkelt men snarare verkar försvåra möjligheten att känna sig bekväm som nykomling (den enda toaletten som man låser genom att luta några böcker mot dörren till exempel) , vilket blir obegripligt och snudd på fånigt för Alice som kommer från enklare, men inte fattiga förhållanden. Jag tror ett instämmande hummande undkom mig. Inte mycket minus så här långt alltså. Möjligtvis är sexscenerna som vanligt trista och stoppar upp handlingen, men hey – när blev det kul med sexscener över huvud taget egentligen? Jag har precis börjat läsa på del två, från 1986 och framåt. Charlie verkar inte riktigt lika fryntlig längre, det ska bli spännande att se hur det hela utvecklas.
Related posts:
- Sittenfeld Curtis: Mannen i mina drömmar
- I en klass för sig – Curtis Sittenfeld
- Hustvedt Siri: The Sorrows of an American
- Frederick Douglass, an American Slave
- Sorgesång – The sorrows of an American