”Nu är den isländska deckargåtan Frostnätter (Norstedts förlag) löst av huvudperson Erlendur Sveinsson. Och läst av mig. Erlendur är för mig en ny bekantskap även om det är författaren Arnaldur Indridasons åttonde bok om den isländske deckaren. Min reaktion? Nja… Jag var nyfiken på en deckare och en bok som handlar om modern tid på Island. Men jag har ändå inte kunnat få en levande bild av ön och livet där. Kanske mer beroende på mig än på författaren. Jag läser deckare enbart för nöjet att känna av kultur och stämningar i den för boken aktuella miljön. När …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Nu är den isländska deckargåtan Frostnätter (Norstedts förlag) löst av huvudperson Erlendur Sveinsson. Och läst av mig. Erlendur är för mig en ny bekantskap även om det är författaren Arnaldur Indridasons åttonde bok om den isländske deckaren. Min reaktion? Nja… Jag var nyfiken på en deckare och en bok som handlar om modern tid på Island. Men jag har ändå inte kunnat få en levande bild av ön och livet där. Kanske mer beroende på mig än på författaren. Jag läser deckare enbart för nöjet att känna av kultur och stämningar i den för boken aktuella miljön. När Arnaldur Indridason skriver om en typisk sommarstuga på Island blir jag så nyfiken; hur ser en sådan ut? Vad skiljer den mot en svensk? Och ett villakvarter i Reykjavik, eller ett hyreshus, är det likt ett i Sverige? Maten på Island lockar mig. Kanske inte att äta, men att få mer kunskap om. Den tycks onekligen vara både speciell och traditionell. I alla fall i boken. Kanske att att hamburgerkulturen svalt en stor marknad även på denna karga Atlantö, men bokens huvudperson är en traditionalist vad gället bordets njutningar. Som på sidan 144 ”.. fortfarande sålde halva fårhuvuden med rovmos, precis som förr i tiden…” Rovmos, inte rotmos. Någon som vet mer om detta? Erlendur stämmer möte med sin exfru på ett ställe där saltköttet med sötad vitsås är den bästa i stan. Sådant gör mig riktigt nyfiken på Islands matkultur. Nu är det ju en deckare jag skriver om, inte en matbok… Boken är i och för sig välskriven och Erlendur utrustad med ett gott hjärta, men det räcker liksom inte för att göra deckaren till en serie jag vill återvända till. Jag uppfattar den inte ens som spännande. Men att boken innehåller ett par parallella historier gör den mer trovärdig och att den ändå stannar kvar i minnet. Så är ju också Arnaldur Indridason utsedd till Nordens bästa Deckarförfattare! Namnen är annorlunda, rentav umanande krångliga ibland, som Valgerdur där d:et inte är ett d utan mer en fonetisk bokstav med ett streck över. Andra namn innehåller apostrofer, som Halldóra. Detta gör att jag, även om jag inte är intresserad av Erlendurs fortsatta polisiära arbete, i alla fall ska ta reda på mer om det isländska alfabetet vid tillfälle. Jag ställer undan Frostnätter i hyllan för deckare och tittar till min favorit i genren, kommissarie Brunetti i Venedig och Dödligt arv . Snart är den boken färdigläst. Och den kommer jag att sakna.
Related posts:
- Nu ger jag mig i kast med min första isländska författare!
- Gåtan Ranelid löst
- Lost in bloggosfären
- Everybody’s Lost, but they’re pretending they’re not
- Lost in the City of the Dead
2010-01-16 10:12:00 från 
