”Roberto har bestämt sig. Han ska sticka. Försvinna. Kvällen innan sin 13:e födelsedag packar han en plastkasse med ett ombyte kläder och rakar sig och färgar håret för att ingen ska känna igen honom. Egentligen är det inte det att någon där hemma är direkt elak. Han har en lillebror, en storasyrra och en mamma. Egentligen är det väl bara lillebrorsan han kommer sakna. Han kommer definitivt inte sakna mammas nya kille, även om han inte heller väl direkt har varit elak mot Roberto. Roberto ja, vilket namn. Hantror kanske att han är döpt efter någon av mammans …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Roberto har bestämt sig. Han ska sticka. Försvinna. Kvällen innan sin 13:e födelsedag packar han en plastkasse med ett ombyte kläder och rakar sig och färgar håret för att ingen ska känna igen honom. Egentligen är det inte det att någon där hemma är direkt elak. Han har en lillebror, en storasyrra och en mamma. Egentligen är det väl bara lillebrorsan han kommer sakna. Han kommer definitivt inte sakna mammas nya kille, även om han inte heller väl direkt har varit elak mot Roberto. Roberto ja, vilket namn. Hantror kanske att han är döpt efter någon av mammans ungdomskärlekar , men säker är han inte. Säker är han däremot på att namnet bara ställt till problem för honom, men vad gör det nu, när han ändå ska sticka och byta identitet. Planen är klar. Han ska ta sig söder ut till Malmö och därefter vidare över till Köpenhamn. Vad som händer sedan, det får tiden utvisa. Han vet i alla fall precis hur det ska bli dagen där på.. när de kommer in för att väcka honom med frukost på sängen och sjunger.. ”Ja må han le.. va ?” också är han borta.. Det är bara det att planerna inte går riktigt som Roberto tänkt sig. Sent på kvällen smiter han ut och ger sig ner till stranden för att byta om och slänga sina kläder i vattnet så att det ska se ut som att han drunknat och ingen ska leta efter honom. På stranden träffar han dock en tjej i 20-årsåldern och en gammalt tant som trillat och skadat sig och nu inte kan gå själv. Han inser att han måste hjälpa tanten in till stan , kanske till en taxi eller något så att hon kan ta sig till sjukhuset. Men det blir svårare än han tror.. och natten är lång. Det händer mycket den där natten som för honom samman med tanten, som förresten heter Clara , och tjejen, som heter Veronica. Boken utspelar sig endast under den här natten och blir lite som en roadmovie , utan att egentligen vara en särskilt lång resa. När natten är slut är de alla tre förändrade och Roberto har en ny plan med sitt liv. Alla tre har de sina bekymmer som så småningom tittar fram allt eftersom de råkar ut för än det ena än det andra. Den här boken gillar jag faktiskt bättre än Anarkai , kanske för att det känns som att den har lägre ambitioner. Trots att den inte ger mig något speciellt att tänka över även om man säkert kan fundera över samma saker här. Att man aldrig vet vad som döljer sig bakom ett ansikte, vem en människa egentligen är. Jag inser att den här boken kommer gå mig spårlöst förbi. Småtrevlig förströelse, kanske, och en rolig idé att den ska utspela sig under endast en natt, men det känns ändå som en mellanbok, mellan läsupplevelser. Sorry , Per Nilsson, det är kanske inte ditt fel. Det kan vara jag som är lästrött, men det känns som du kan bättre än så här.
Related posts:
- Ja må han le…Va?
- Ja må de …
- Ja må vi leva …
- Anarkai av Per Nilsson
- SOS från mänskligheten av Johanna Nilsson
2010-01-09 15:58:00 från 
