Kerstin Ekmans Mordets praktik

”Dessa kan vara de mest utsvävande boktankar som hittills nedtecknats inom den bibliofilleska salongens väggar. Utläst är Kerstin Ekmans Mordets praktik och att det rör sig om en utomordentligt välskriven roman som utropar Kerstin Ekman till en av våra främsta författare råder det inga som helst tvivel om. Prosan svävar, trots den innehållsliga tyngden, fram över boksidorna, var mening är som en karamell att njuta av. Men vad är det de sammantaget säger? Om vad vill de berätta? Tankemaskineriet går på högvarv och ur var ventil strömmar en visslande pelare av ånga. …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Dessa kan vara de mest utsvävande boktankar som hittills nedtecknats inom den bibliofilleska salongens väggar. Utläst är Kerstin Ekmans Mordets praktik och att det rör sig om en utomordentligt välskriven roman som utropar Kerstin Ekman till en av våra främsta författare råder det inga som helst tvivel om. Prosan svävar, trots den innehållsliga tyngden, fram över boksidorna, var mening är som en karamell att njuta av. Men vad är det de sammantaget säger? Om vad vill de berätta? Tankemaskineriet går på högvarv och ur var ventil strömmar en visslande pelare av ånga. Litteraturvetaren i mig sliter sitt hår och grunnar förtvivlat över vad Mordets praktik önskar säga och vara. Ogörligt att uppehålla sig kring Mordets praktik utan att nämna den intertextuella relationen till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas . Självfallet är denna Kerstin Ekmans roman i många avseenden en kommentar till Doktor Glas , självfallet tar den i berättelsen om Pontus Revinge upp flera av Söderbergs tankar om exempelvis liv och handling – Liv är handling – i praktiken , vänder ut och in på dem, utvecklar dem, komplicerar detmytterligare. Nog för att det är nog så intressant , liksom det är nog så intressant att studera likheterna mellan de två verken, se hur Mordets praktik   speglar Doktor Glas , men att stanna därvid ter sig fattigt, otillfredsställande. Istället är det på sin plats att ta sig en liten teoretisk funderare. Det talas ofta om skuggor i Mordets praktik , de förekommer redan i inledningscitatet, självfallet hämtat ur Doktor Glas : – nu då ljuslågan flämtar i draget och min skugga på den gröna tapeten fladdrar och skälver liksom lågan och vill få liv – nu tänker jag på Andersen och hans saga om skuggan, och det tycks mig att jag själv är skuggan som ville bli människa. Citatet är Tyko Glas tankar kring  H.C. Andersens Skuggan . Inspirerad och ivrig att förstå Hjalmar Söderberg och Doktor Glas till fullo läser  Pontus Revinge själv Skuggan och skriver följande: En skugga får liv. Den tar sig via altanen in genom ett fönster hos grannen, den fladdrar och rör sig på väggen och börjar leva på egen hand. Ett ont liv. När den livsgiriga skuggan erövrar världen åt sig med alla maktens och rikedomens lockelser, då tynar den nu skugglöse mannen bort och dör.  Om Tyko Glas är skuggan, vem är då mannen? (15) Det osar Författarens Poststrukturalistiska Död, man vädrar Roland Barthes , man anar på fiktionens nivå en icke-fiktiv nivå på vilken texten lyckas demonstrera huru man, bildligt talat, i egenskap av Läsare kan ta död på Författaren. Låtom oss låna några av Revinges ord, men göra vissa utbyten och på så vis besvara hans fråga: En Läsart som inte tar hänsyn till Författarinstansen får liv. Den tar sig in via Läsaren, den fladdrar och rör sig i Texten och börjar tolka den på sitt eget vis. Ett ont liv. När den livsgiriga Läsarten som inte tar hänsyn till Författarinstansen erövrar Texten åt sig med alla maktens och rikedomens lockelser, då tynar den nu Läsartslösa  (Läsartslös i bemärkelsen fråntagen Läsart som hävdar Författarens oinskränkta, ej att läsa som juridiska, rätt till sin text) Författaren bort och dör. Om Läsarten som inte tar hänsyn till Författarinstansen är Skuggan, så är Författaren Mannen. Teorin har besegrat Praktiken. Läsaren lever – Författaren är död.  Eller också inte. Det beror på Läsaren, på hur denne önskar förhålla sig till Författarinstansen. Och då är vi där igen. Läsaren bestämmer över Författarens inflytande över den av Författaren skrivna texten. Ånyo: Läsaren lever – Författaren är död. Det är så snillrikt och svindlande att man nästan kissar på sig! Och när man väl fått upp tråden finner man bevis och ledtrådar snart sett överallt: i kapiteltitlarna – DEN IDEALE LÄSAREN, MÄNNISKANS EGNA KRAFT, KATT OCH RÅTTA, HERRE ÖVER LIV OCH DÖD – i det avslutande perspektivskiftet/berättarbytet, och romanens titel – Mordet praktik – blir så tydlig att man blott önskar utbrista i ett lustfyllt befriande gapskratt. Visst kan den syfta på det mottagningsrum vari Pontus Revinge har ihjäl Johannes Skade ! Visst kan det syfta på själva Pontus Revinges utlärande av hur man tar livet av någon med cyankalium till Hjalmar Söderberg ! Visst kan det syfta på ett mords själva psykologiska efterverkningar på den som mördat! Men, allramest visst åsyftar den å det tjusigaste på gestaltningen av Författarens Tragiska Poststrukturalistiska bortgång och Läsarens Triumfartade Poststrukturalistiska födelse! Jubel! La Bibliofille

Related posts:

1. Mordets praktik – Kerstin Ekman
2. [Recension] Kerstin Ekman: Mordets praktik
3. Ekman Kerstin: Mordets praktik
4. Tack Kerstin!
5. Kerstin Norborgs Kommer aldrig att få veta om hon hör