”Har haft en lite olustig känsla i kroppen ända sedan jag läste denna artikel av poeten Anna Hallberg: Artikeln i DN Och olustkänslan kommer inte av att ännu en gång för sjuttioelfte gången få stå som symbol för att från ”fint” kulturellt håll idiotförklara er läsare och mer eller mindre rent ut säga att ni läser ”fel” böcker och att det är åt helvete att sådana författare som jag säljer så mycket när ”fin” litteratur, eller ”kvalitetslitteratur” som man gärna svänger sig med också – inte når samma publik…. (Ja, t ex gissar jag då att Annas poesi tillhör de som …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Har haft en lite olustig känsla i kroppen ända sedan jag läste denna artikel av poeten Anna Hallberg: Artikeln i DN Och olustkänslan kommer inte av att ännu en gång för sjuttioelfte gången få stå som symbol för att från ”fint” kulturellt håll idiotförklara er läsare och mer eller mindre rent ut säga att ni läser ”fel” böcker och att det är åt helvete att sådana författare som jag säljer så mycket när ”fin” litteratur, eller ”kvalitetslitteratur” som man gärna svänger sig med också – inte når samma publik…. (Ja, t ex gissar jag då att Annas poesi tillhör de som så orättvist inte ligger på tiopplistorna eftersom sådana som jag och Dan Brown tränger ut dem…. – ni kan dock köpa hennes diktsamling ”Mil” här .) Ja, det är ju ungefär så det låter och har låtit både om mig och flera andra som når en bred publik och skriver på ett sätt som är lättillgängligt. Det är samma gamla skåpmat som ältats på kultursidorna av många före Anna Hallberg och kommer säkert ältas av ännu fler i framtiden… . Inget nytt under solen, och inget jag någonsin ansett vara något att hetsa upp sig för. Jag är så oerhört glad och tacksam för att så många tycker om mina böcker, och det har för mig alltid varit det som räknats. Och att det för mig känns så märkligt att prata om ”fel” och ”rätt” litteratur och vad ni läsare ”bör” läsa, har jag ju diskuterat många gånger, så det går jag inte ens in på nu…. Så det är inte pga den kritiken jag får olustkänslan i kroppen. Det är istället det faktum att hon refererar till att vi var i samma mammagrupp när min son Wille var bebis och skriver om saker från den mammagruppen, och på något sätt känns detta faktiskt som något av ett övergrepp. Och jag har funderat i flera dagar på detta, och själv agerat djävulens advokat och sagt det som ni kanske kommer skriva i kommentarerna – ”jag har ju själv pratat öppet om min förlossningsdepression, så då är det självklart fritt fram för andra att prata om den.” Eller: ”jo, men jag har ju en blogg t ex där jag delar med mig av personliga saker, och har då själv flyttat fram gränsen för vad som är ok att kommentera om mig.” Allt detta har jag själv försökt argumentera också. Men nä. Det håller faktiskt inte. För för mig är det en sådan självklarhet att saker som sades i just mammagruppen stannade där – när man satt där som skör förstagångsmamma, osäker, lätt skräckslagen, och sökte en viss trygghet i andra i samma situation. Jag förutsatte att allt som sades och skedde där stannade inom de fyra väggarna – för tid och evighet. Det var också något som Monica från BVC som höll i mammagruppen sade uttryckligen till oss under första mötet. Så det var inte ens bara något underförstått. Och även om man sedan ett par år senare blir en ”offentlig” person, även om jag själv pratat om min förlossningsdepression, även om jag själv delat med mig av min personliga sfär – så känns det riktigt olustigt att Anna Hallberg sitter och skriver om vad jag sa, hur jag såg ut, osv – i mammagruppen. Riktigt olustigt. Men hur ser ni mammor där ute på det här med mammagruppen? Har ni uppfattat det liksom jag gjort – att man respekterar att det som sägs där stannar där? Att det handlar om ett förtroende, och en ömsesidig respekt? Eller ser ni annorlunda på det? Är det jag som missuppfattat? Men jag upplevde det så, och jag vet också att vi fick de instruktionerna från BVC. Skall man behöva tänka sig för vad man säger i sin mammagrupp – IFALL man ett par år senare skulle bli en ”offentlig” person? Skall man då svälja att behöva läsa om det i DN? Jag tycker inte det. Det här var faktiskt riktigt osnyggt tycker jag. Riktigt osmakligt. Och PS Anna. Jag har aldrig någonsin tilltalat någon av papporna till mina barn med epitetet ”Pappa.” Jag kallar dem helt enkelt vid deras namn. Så det minnet måste blivit lite grumligt på de sju åren som gått sedan vi satt där….
Related posts:
- Riktigt riktigt ruskig film!
- Nyqvist Michael: När barnet lagt sig.
- När barnet lagt sig
- När barnet lagt sig av Michael Nyqvist
- Ett hem utan böcker : På riktigt
2010-01-16 09:40:00 från 
