”Det här är en sådan där liten bok som en gång (någon gång under sommaren 2006) följt med veckotidningen Allas, och egentligen är mer ett häfte än en bok. Den innehåller två noveller, en är skriven av Åsa Larsson och en av Håkan Nesser. Jag hade aldrig sett boken förrän jag häromdagen fick syn på den där den stod i pockethyllan på återvinningsmarknaden. Men vid det här laget har jag hunnit inse att de där kortdeckarna som följer med veckotidningar lite då och då inte är att förakta, så det är klart att jag lade ut en hel krona på att köpa med mig den lilla …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Det här är en sådan där liten bok som en gång (någon gång under sommaren 2006) följt med veckotidningen Allas, och egentligen är mer ett häfte än en bok. Den innehåller två noveller, en är skriven av Åsa Larsson och en av Håkan Nesser. Jag hade aldrig sett boken förrän jag häromdagen fick syn på den där den stod i pockethyllan på återvinningsmarknaden. Men vid det här laget har jag hunnit inse att de där kortdeckarna som följer med veckotidningar lite då och då inte är att förakta, så det är klart att jag lade ut en hel krona på att köpa med mig den lilla boken hem! ;-) Åsa Larssons novell heter ”Systrarna Hietala”, utspelar sig långt upp i norr för många år sedan och bär många drag av skrönans form. Inledningen exempelvis: Det gick rykten om Erik Hietala. Det sades att han bar husqvarnaspisen på sin beniga rygg de åtta kilometrarna genom skog och över myr till det avlägsna kronotorp där han slog sig ned med sin familj. Det sades att när hans hustru födde sitt sjunde barn, Hietalas sjätte, och även detta blev en flicka hade han i sin förbittring gått ut till ladugården, druckit av sin hembrända sprit, den som han egentligen sparade för att sälja, och kastrerat sig själv. Han hade lagt pungkulorna i tången som han kastrerade baggarna med och slagit ihop den med hammaren. Handelsmannen vid älven i Kurravaara kunde berätta att Hietala anförtrott honom allt detta. Handelsmannen hade frågat om det inte hade gjort ont och Hietala hade uppgivit att det enda han mindes innan allt svartnade var att han släppte väder. Det hade brakat som åskan. Man kan inte låta bli att se scenen framför sig, eller hur? Sedan fortsätter novellen med vad som händer systrarna; en blir gift men äktenskapet blir inte vad hon hade önskat eller trott. Det visar sig dock mot slutet att blod är tjockare än vatten och att även en kvinna kan göra det som måste göras… Mer än så tänker jag inte tala om. ;-) Håkan Nessers novell ”Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter” handlar om ett mörker som inte tål att dras fram i dagens ljus. Det handlar om hur en liten anings tvivel kan växa sig så starkt att vad som egentligen är sant blir omöjligt att lista ut förrän facit är givet. Novellen har dessutom ett slut som gör att läsaren vet hur det slutar, utan att egentligen ha en aning om vad som hände. Väldigt skickligt författat! Nu är förmodligen den här lilla boken ganska omöjlig att få tag på, annat än kanske via Tradera – men novellerna ska också finnas i novellsamlingen Över gränsen , utgiven av Bonniers förlag 2006 till förmån för organisationen Läkare Utan Gränser. Den kan kanske vara lättare att hitta.
Related posts:
- Hur man tillbringar tiden ett höstlov
- När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var – Jessica Andersson och Lena Katarina Swanberg
- När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var – Jessica Andersson
- Jag är Wanted – David Larsson
2010-01-03 10:53:00 från 
