”Apokalypsens gosiga mörker av Anders Bolling, 2009, s. 25. Som varje vittnespsykolog vet är det extremt svårt att minnas detaljer av ett skeende. Redan några veckor efteråt uppstår en osäkerhet. Lager på lager av påverkan och nya erfarenheter knuffar minnesbilderna ur läge och får dem ganska snart att återge saker och ting lite annorlunda än dessa faktiskt förhöll sig. Inbyggda skyddsmekanismer sveper in smärta, sorg och förtrytelse i förlåtande slöjor. De flesta av oss har nog upplevt det när vi gått igenom gamla brev, foton eller inspelningar och häpet …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Apokalypsens gosiga mörker av Anders Bolling, 2009, s. 25. Som varje vittnespsykolog vet är det extremt svårt att minnas detaljer av ett skeende. Redan några veckor efteråt uppstår en osäkerhet. Lager på lager av påverkan och nya erfarenheter knuffar minnesbilderna ur läge och får dem ganska snart att återge saker och ting lite annorlunda än dessa faktiskt förhöll sig. Inbyggda skyddsmekanismer sveper in smärta, sorg och förtrytelse i förlåtande slöjor. De flesta av oss har nog upplevt det när vi gått igenom gamla brev, foton eller inspelningar och häpet konstaterat att vi inte alls gjorde, sade, såg ut precis så som vi alltid sagt att vi gjorde, sade eller såg ut. Inte sällan skapar vi våra egna små historiska myter om vår bakgrund, där vi efter en stunds berättande egentligen inte kan skilja på vad vi hört andra berätta om samma förlopp och vad vi själva faktiskt upplevt. Jag har till exempel flera gånger berättat om episoder från min tidigaste barndom som jag senare fått klart för mig enbart byggt på foton av mig i dessa situationer. Därför är det notoriskt svårt att forska historiskt utifrån människors minnen. Samtidigt går människrona och deras upplevelser knappast att bortse från, eftersom de på många sätt är själva historien. Det här är så intressant. Vårt medvetande byggs upp av våra erfarenheter, men dels vårt eget psyke och dels nya erfarenheter omformar de gamla. Och gamla erfarenheter påverkar naturligtvis de nya. Vad är då mest sant, eller relevant, när man pratar om det förflutna – hur det egentligen var eller den omformade erfarenheten, som är den som formar de nya?
Related posts:
- Att skriva romaner
2010-01-17 05:00:34 från 
