”I den tionde och sista kriminalromanen med Ann Lindell får vi dels stifta bekantskap med en nobelpristagare, dels följa med Lindell på vad som ska bli hennes sista resa ut till Gräsö. Det vilar ett slags vemod över hela berättelsen; man känner redan från första början att det här är en historia som inte kommer att sluta väl. Men händelseförloppet tycks gå väldigt sakta och man blir nästan frustrerad över att Eriksson har haft mage att bygga på spänningen utan att det egentligen händer så vidare värst mycket kriminellt . Nobelpristagaren von Ohler visar sig vara en …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. I den tionde och sista kriminalromanen med Ann Lindell får vi dels stifta bekantskap med en nobelpristagare, dels följa med Lindell på vad som ska bli hennes sista resa ut till Gräsö. Det vilar ett slags vemod över hela berättelsen; man känner redan från första början att det här är en historia som inte kommer att sluta väl. Men händelseförloppet tycks gå väldigt sakta och man blir nästan frustrerad över att Eriksson har haft mage att bygga på spänningen utan att det egentligen händer så vidare värst mycket kriminellt . Nobelpristagaren von Ohler visar sig vara en rätt slemmig rackare. Exempelvis vill han – i privatlivet – gärna dröja sig kvar i det förgångna, där tjänstefolk passar upp på de högre klasserna. I yrkeslivet är han inte så mån om att framhäva andras förtjänster – eftersom det kanske förminskar hans egna gärningar. Och han har skelett i garderoben. Närmaste granne till von Ohler är även en före detta forskarkollega, docent Johansson. Han ser inte med blida ögon på valet av nobelpristagare, utan han är både bitter och avundsjuk. Från sin bostad kan han följa von Ohlers göranden och låtanden, och han ser att det börjar hända allt mer märkliga saker i nobelpristagarens hem. På första parkett befinner sig dock tjänstekvinnan. Hon har inte total överblick, och kan inte hela historien trots sina femtio år i hushållet – men hon vet när hon har fått nog. När det till sist är alldeles uppenbart att någon vill von Ohler riktigt illa, är det bland skeletten i garderoben man måste leta för att finna den hämndlystna personen. Slutet är rätt intressant, faktiskt. Till att börja med måste man konstatera att det finns någon slags rättvisa i det som sker, även om det kanske är fel. Sedan låter Eriksson läsaren själv formulera slutet på berättelsen, men det är alldeles oundvikligt att låta tankarna löpa i riktning mot att det finns en rättvisa i det som måste ske där bokens sidor tagit slut, men det är inte så säkert att det är fel. Var jag tillräckligt kryptisk nu? ;-) Ann Lindell får inte mycket utrymme i den här boken, men hon kommer till ett avslut och det är också ett sådant som var nödvändigt. Så. En kriminalroman i mycket makligt tempo. Välskriven, väl genomarbetad och i vanlig ordning språkligt skön.
Related posts:
- Kjell Eriksson-Öppen grav
- Kjell Eriksson: Öppen grav – Bokomdöme
- Kjell av Kjell Eriksson
- Kjell Eriksson- Svarta lögner, rött blod
- Kjell – Kjell Eriksson
2010-01-26 21:15:00 från 
