”När rimfrosten fäster på grenar och gräs, då blåser det inte. Då kan man gå in på kammarn och läsa och begrunda nåt ryskt. Andrej Platonov skrev i mitten på 1930-talet romanen ”Dzjan”. Ta och läs den! Det är en alldeles speciell skildring av en rysk-ukrainisk folkspillra i mitten på 30-talet. Den här spillran är praktiskt taget utdöd, men dess folk är så tränat att överleva på ingenting att den ändå inte går under. Boken är ingen dokumentär, men har ändå bakgrund i verkligheten. Författaren Platonov var född i trakten. Som produktiv författare (poesi, …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. När rimfrosten fäster på grenar och gräs, då blåser det inte. Då kan man gå in på kammarn och läsa och begrunda nåt ryskt. Andrej Platonov skrev i mitten på 1930-talet romanen ”Dzjan”. Ta och läs den! Det är en alldeles speciell skildring av en rysk-ukrainisk folkspillra i mitten på 30-talet. Den här spillran är praktiskt taget utdöd, men dess folk är så tränat att överleva på ingenting att den ändå inte går under. Boken är ingen dokumentär, men har ändå bakgrund i verkligheten. Författaren Platonov var född i trakten. Som produktiv författare (poesi, journalistik och romaner) hade han ena foten i Stalins hägn och den andra i sin egen fatabur. Hans böcker godkändes inte för utgivning, men har i sinom tid tryckts och spritts. Dzjan betyder ”själ”. Ordet var de rikas beteckning på denna fattiga grupp människor, de förmådde bara känna missmod och förtvivlan. Men Platonov skriver att just den egenskapen är de fattigas rikedom; att känna och lida, tänka och kämpa. Boken är spännande och vacker, huvdpersonen lågmäld intill naivitet. Han påminner lite om Furst M i Dostojevskis ”Idioten”. Folkspillran ger sig ut på vandring i öknen och berättelsen är saklig. Torkan plågar dem, örnar angriper dem, hungern gör dem så svaga att livet flämtar. Ett barn försvinner, någon dör. Några arma fårskrällen blir räddningen. Den sista fjärdedelen av boken har några få passager som blandar bolsjevikiska hänvisningar med den tidigare berättarstilen. Jag får känslan att Platonov ville visa god min uppåt och infoga några politiskt korrekta meningar här och där. Gruppen – som mirakulöst överlever och så småningom får hjälp från partiet med mat och kläder – fortsätter leva i trakten, etablerar sig i en dalsänka, lappar och lagar, gläder sig åt det lilla. Friheten blir alltmer viktig för huvudpersonen som i längden inte är nöjd med det vanliga, torftiga livet som hans folk nu börjat leva. Så han ger sig ut på vandring. ”…själen ska ut i ljuset – för om den inte får hjälp att göra sig fri kvävs den för evigt därinne”. Det har sagts att Platonov förebådar existensialismen.Han dog i TBC, innan någon bok kommit ut i hans land. Annagreta
Related posts:
- Människor helt utan betydelse
- Människor helt utan betydelse
- Människor helt utan betydelse – Johan Kling
- En helt vanlig dag
- Johan Kling – Människor helt utan betydelse
2010-01-14 17:13:23 från 
