”Det här är en bok som jag inte vet om jag gillar så vidare värst mycket, om jag ska vara alldeles uppriktig. Rufus sista resa är utgiven av LL-förlaget och är en lättläst bok för ungdomar. Huvudpersonen Rufus vaknar upp på sjukhuset men har ingen aning om varför han befinner sig där. Han kan inte tala, inte röra sig och han minns ingenting – men han hör vad människor runt omkring säger, även om inget av det som de talar om är begripligt för honom. Personalen talar över huvudet på honom, och den enda som verkligen försöker få kontakt med Rufus är en äldre …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Det här är en bok som jag inte vet om jag gillar så vidare värst mycket, om jag ska vara alldeles uppriktig. Rufus sista resa är utgiven av LL-förlaget och är en lättläst bok för ungdomar. Huvudpersonen Rufus vaknar upp på sjukhuset men har ingen aning om varför han befinner sig där. Han kan inte tala, inte röra sig och han minns ingenting – men han hör vad människor runt omkring säger, även om inget av det som de talar om är begripligt för honom. Personalen talar över huvudet på honom, och den enda som verkligen försöker få kontakt med Rufus är en äldre sjuksköterska. Så småningom visar det sig att Rufus verkligen kan komma tillbaka till livet, även om det kommer att bli en lång resa. Inga besökare kommer till Rufus, annat än journalister som sköterskorna motar bort. På sjukhuset ligger också Paula, som har hjärtproblem och emellanåt är riktigt dålig, så hon väntar på ett nytt hjärta. Hon är intresserad av Rufus och han är intresserad av henne. De blir kära, men måste hålla sin kärlek hemlig. Ingen får veta att Paula är ute och rör sig i korridorerna och ingen tycker att Rufus ska umgås med Paula. Inte förrän när boken närmar sig sitt slut får läsaren veta precis vad Rufus har råkat ut för, men under hela läsningen har man fått lite information här och lite där – och man har kunnat förstå att det är Rufus själv som har gjort något hemskt; något som kanske beror på att han har haft en väldigt orolig barndom. Berättelsen i sig är det inte något fel på. Det är en rätt bra idé, att skriva om någon som inte vet något om sig själv utan måste få veta vem han är och vad han har gjort utifrån det som andra vet om honom. Fast det här är berättat med rätt ojämn kvalitet, tycker jag. Somliga avsnitt är bra och andra är himla dåliga. Ganska kasst är det då Paula gråtande berättar att hon inte fick något hjärta; det blev något fel, konstaterar hon – och fastän tårarna trillar är hon ungefär lika berörd som då man får lämna tillbaka en tröja i fel storlek. Katastrofalt dåligt är händelsen där Paula och Rufus ligger med varandra. Rätt uselt är det då Rufus tar livet av sig i slutet. Och riktigt märkligt är sista kapitlet då jag tror att man ska förstå att Paula fick Rufus hjärta. Jag har läst bättre lättlästa böcker för ungdomar än den här.
Related posts:
- Bokrecension – Rufus sista resa
- Doris Lessing: Rufus
- Jag läste: Per Wästberg – Anders Sparrmans resa
- Att resa eller inte resa
- Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud
2010-01-10 15:05:00 från 
