”Detta blev den sista bok av Per Nilsson jag läste denna omgång. Resten får vänta till nästa år. Till en början var det också den bok det tog mest emot att börja läsa för bara jag öppnade boken och såg de korta meningarna och tänkte ”oh, nej, inte en poetisk bok till” så kände jag att jag inte orkade mer i min läströtta januarikoma. Allt tar emot. Efter att ha läst några sidor märker jag dock att språket flyter lätt, det går snabbt att läsa och jag rycks med. Det är rätt skönt att läsa en bok på en eftermiddag och dessutom känna att jag får något UT av …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Detta blev den sista bok av Per Nilsson jag läste denna omgång. Resten får vänta till nästa år. Till en början var det också den bok det tog mest emot att börja läsa för bara jag öppnade boken och såg de korta meningarna och tänkte ”oh, nej, inte en poetisk bok till” så kände jag att jag inte orkade mer i min läströtta januarikoma. Allt tar emot. Efter att ha läst några sidor märker jag dock att språket flyter lätt, det går snabbt att läsa och jag rycks med. Det är rätt skönt att läsa en bok på en eftermiddag och dessutom känna att jag får något UT av det. För trots att det är en mycket kort historia det här så händer det saker och är så mycket förvecklingar i berättelsen och språket att jag gillar det och sitter på slutet och känner mig rätt nöjd. Kort så handlar det om Jonathan som går i 9:an på högstadiet i en liten kommun i Skåne. Han är ganska utsatt i skolan och har skapat en egen fantasivärld för att skydda sig själv. En värld han kan fly in i när han kommer hem från skolan och föreställa sig ett annat händelseförlopp. En värld där han och ”Tommy Lee” slåss mot orättvisorna och de som är taskiga mot Jonathan och andra. Framför allt är det en kille som kallas ”Finnen” för att han är från Finland som är Jonathans plågoande, men han har ofta hjälp av en barndomskompis till Jonathan, som efteråt alltid kommer fram till Jonathan och ber om ursäkt, säger att det ju bara var på skoj och att Jonathan helst inte ska säga något till någon. Jonathan hatar de här stunderna, för det får honom att känna sig mer mobbad än när de faktiskt är taskiga mot honom. Han är ABSOLUT inte mobbad, det är bara offer och losers som blir mobbade. Som tur är har han dock en del ljuspunkter också. Det finns en tjej på skolan, Tove, Jonathans syssling som alltid är snäll mot honom och är det finaste Jonathan vet. Han har också en annan gammal barndomskompis som han dock ser allt mer sällan sedan han blivit mer och mer politiskt engagerad och numera hänger med det svarta Vegan-gänget. Ja, det är egentligen inte stor dramatik i den här berättelsen (utom i Jonathans fantasivärld) men händelseförloppet snurrar sakta mer och mer in mot mitten tills allt dras till sitt oundvikliga slut. Inte mer dramatiskt än vad som händer varje dag på vilket högstadium som helst. Men det känns naturligt och äkta. Sedan måste jag säga att det finns delar i språket jag stör mig på och just Jonathans fantasivärld kan jag tycka känns lite krystad emellanåt. I ärlighetens namn kan man dock skumma de delarna och koncentrera sig på resten. Det blir som en kort vardaglig novell, men man tycker verkligen synd om killen samtidigt som man tycker genuint illa om honom också på grund av vissa händelser i boken. Nå, på det hela taget ändå en ok förströelse en eftermiddag. Och kolla på titeln på boken.. och släng om bokstäverna lite… vad blir det ett anagram för? (Per Nilsson-Solprinsen)
Related posts:
- Absolut Per Nilsson av Per Nilsson
- "Absolut Per Nilsson" av Per Nilsson
- Våffelhjärtat av Maria Parr + Kråkans otroliga liftarsemester av Frida Nilsson
- Svenne av Per Nilsson
- Anarkai av Per Nilsson
2010-01-13 11:00:00 från 
