”Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Läser man en Roberts så vet man vad man får. I all synnerhet om man har läst tillräckligt många Roberts för att känna igen stuket redan på omslaget och med hjälp av baksidestexten. Antingen är det en sån där kärlekshistoria som gränsar till kriminalroman eftersom det finns något småkriminellt med i handlingen, eller så är det en sån där kärlekshistoria som har lite övernaturliga inslag och gärna serveras som trilogi. Eller så är det en kärlekshistoria utgiven på Harlequin och då är det så strukturbundet att man …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Läser man en Roberts så vet man vad man får. I all synnerhet om man har läst tillräckligt många Roberts för att känna igen stuket redan på omslaget och med hjälp av baksidestexten. Antingen är det en sån där kärlekshistoria som gränsar till kriminalroman eftersom det finns något småkriminellt med i handlingen, eller så är det en sån där kärlekshistoria som har lite övernaturliga inslag och gärna serveras som trilogi. Eller så är det en kärlekshistoria utgiven på Harlequin och då är det så strukturbundet att man kan jämföra upplägget sida för sida med vad som händer i en annan Roberts från Harlequin förlag. Och vad är då det här för slags Roberts, månntro? Ja, det är den där sorten som gärna kommer i skock om tre, innehåller lite övernaturliga inslag och har en hjälte och en hjältinna som från början inte alls har tänkt sig att ens tycka om varandra men som ganska snart inte kan motstå den starka erotiska laddning som bara växer och växer, och till sist blir dragningskraften det som styr deras liv så till den milda grad att de faller i varandras armar varpå ett fyrverkeri av Guds nåde sprakar i bakgrunden och får alla andra kärlekshistorier i världen att blekna bort till ett platt intet. Ungefär. Man kan raljera hur mycket man vill över hur förutsägbart det är, alltihop – men det är faktiskt också väldigt trivsamt och vilsamt, serverat med en portion humor. Det går inte att komma ifrån. Roberts har i Blå dahlia förlagt handlingen till en handelsträdgård i Memphis, dit Stella kommer efter att – några år tidigare – ha blivit änka och därmed ensamstående med barn. Stella och barnen bor hemma hos handelsträdgårdens ägare i ett gigantiskt hus med alldeles eget spöke. Den ursnygge Logan, landskapsarkitekt, arbetar också för handelsträdgårdens ägare - och han och Stella kommer omedelbart på kant med varandra. Hon är mycket för regler och ordning, medan han är mer impulsiv och spontan. Dock finns det något speciellt mellan Stella och Logan, och det blir snart uppenbart att de inte är så olika egentligen… Och så begriper vi hur det går. ;-) Nästa bok i serien heter Svart ros och är tydligen rätt nyligen utkommen. Jag tror jag ska sluka den också, om jag får syn på den på biblioteket eller kanske någon loppis. Mitt exemplar av Blå dahlia köpte jag på loppis för en femma och det var ju ett bra pris! ;-)
Related posts:
- Det ödesdigra arvet – Nora Roberts
- Nora Roberts’ Inn
- Det glada blå loket av Watty Piper
- Adam Roberts: Yellow Blue Tibia
- Livets fest av Nora Ikstena
2010-02-15 19:00:00 från 
