”Så har jag lagt ”Den falske vännen” åt sidan och funderar på vad jag ska jag skriva, eller snarare hur jag ska skriva om läsupplevelsen. I början av veckan, innan jag började läsa, hade jag vissa förhoppningar om att det skulle vara ett givande läsligt äventyr av den litterära sorten som man oftare träffar på i anglikanska böcker än i svenska. Det är Henrik B Nilsson som är författare till den maffiga boken på 531 sidor. Generellt sett tycker jag om tjocka böcker. De ger en tid att sjunka i in den fiktiva värld som texten erbjuder. Det blir en andningspaus i det …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Så har jag lagt ”Den falske vännen” åt sidan och funderar på vad jag ska jag skriva, eller snarare hur jag ska skriva om läsupplevelsen. I början av veckan, innan jag började läsa, hade jag vissa förhoppningar om att det skulle vara ett givande läsligt äventyr av den litterära sorten som man oftare träffar på i anglikanska böcker än i svenska. Det är Henrik B Nilsson som är författare till den maffiga boken på 531 sidor. Generellt sett tycker jag om tjocka böcker. De ger en tid att sjunka i in den fiktiva värld som texten erbjuder. Det blir en andningspaus i det upptrissande levnadstempo som är min, och många andras vardag. En liten boklig grotta att gona sig i. Så icke nu. Redan efter 10 sidor undrade jag varför boken var så lång. Tiden blev en utdragen slowmotionrörelse. Denna tidsfördröjning fortsatte och betänk nu att det finnas många, många sidor kvar av boken när man vänt blad 100 gånger. En förlagsredaktör vid namn Freytag ska redigera en författares, (Barsch), manus, ”Den falske vännen”, en författare som skriver dåligt, men som tack vare Freytags redigering säljer bra. Det är ett rysligt hysch-hysch kring manuskriptet och katolska kyrkans män blandar sig i leken medan Halleys komet hotar världen. Något i manuskriptet hotar kyrkan och man är beredd att göra allt för att mörka sanningen om ”Den falske vännen”. Det är oro i luften på mer än ett sätt. Jag är så glad att de hade vänligheten att på baksidan ge mig en orientering i tid och rum på ett föredömligt kort sätt:” Platsen är Wien. Året är 1910, och världen väntar med bävan på Halleys komet”. Det är en innehållsförteckning som säger allt, för mer blir det inte. Det kunde ha stannat därvid, för min del. Det är sällan jag känner mig så lurad på bortslösad tid som med denna läsning. Inte för att det är roligt att kritisera en bok. Författaren har ju så tydligt arbetat hårt med boken och förmodligen under lång tid. Varför? Jo, därför att jag tycker att det är nödvändigt att känna för huvudpersonen, att jag får en föreställning om vem han/hon är, tycker, känner och handlar. Det saknas här. Orden är kyliga, distanserade och vaga. Omgivningen är däremot översvallande deskriptiva och blommande i överflöd. Det är så mycket påhittiga adjektiv och substanstiv att jag förlorar orienteringen i miljöerna. Vad är fantasi i Freytags sinne och vad är verkligt? Jag vill erfara med mina egna sinnesförnimmelser doft, smak, färger, en vind mot huden, höra ljuden och röster, se med karaktärernas ögon vad de ser. I denna bok finns inte denna förankring i sinnena. En kritiker kallade boken för ”pretentiös” och tyvärr måste jag hålla med. Själva hantverket, romanbygget, är gediget, men det är en roman som inte rör sig på det fysiska planet. Boken är ett intellektuellt bygge utan ett deltagande i det sinnliga och det emotionella. Det är en aning uppstyltat att kalla en näsa för ”luktorganet”, när ”näsa” räcker så gott. Maktkamp och intriger inom katolska kyrkan är måhända bortom min horisont, eftersom jag inte är katolik, men inget där i denna konflikt engagerade mig heller. Åter är det alldeles för intellektuellt kyligt för att beröra mig. Jag kunde inte bry mig mindre om den nya påvens enkla bakgrund med en mor som var analfabet, (horribel synd tydligen), och som i hemlighet älskade att läsa världsliga romaner, (tecken på synd det med), i synnerhet Barsch som skrivit ”Den falske vännen”. Dialogerna var stumma och jag skummade över dem utan att missa något. När jag framsläpat mig till sista sidan hade fortfarande inte kometen kommit. Jag önskade att den hade gjort det. För balansens skull kan det vara bra med andra recensioner, så här kan du läsa vad SvDs recensent tycker. Expressen Kultur tycker så här och Aftonbladets recensent tycker till här . Bokbloggen Calliope Books tyckte så här om boken. Henrik B Nilssons hemsida finner du här . Bokens första mening: ”Nu tjöt det visst i tekitteln.” Titel: Den falske vännen Författare: Henrik B Nilsson Antal sidor: 531 sidor Förlag: Norstedts, 2009
Related posts:
- Februariläsning: The Swan Thieves och Den falske vännen
- Den lille vännen
- Vem är den lille vännen?
- Den perfekte vännen
- Frågor till vännen M som är alldeles för långt bort
2010-02-06 17:00:28 från 
