”Denna dramatiska titel är egentligen inte namnet på mitt blogginlägg, utan namnet på den novell jag skrev under Författarskolan på Marstrand sommaren 2007. Jag trodde den var borta, men till min stora glädje hittade jag den när jag väl letade efter den. Nu publicerar jag den här. Vi skrev för hand på kursen, så när jag nu skrev av den på datorn så insåg jag hur väldigt kort den var. Observera, detta är inte ett utdrag ur min roman. Det känns som om jag har lärt mig tusen saker sedan den här skrevs. Dödsstöten Han svalde den första klunken av sitt morgonkaffe och …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Denna dramatiska titel är egentligen inte namnet på mitt blogginlägg, utan namnet på den novell jag skrev under Författarskolan på Marstrand sommaren 2007. Jag trodde den var borta, men till min stora glädje hittade jag den när jag väl letade efter den. Nu publicerar jag den här. Vi skrev för hand på kursen, så när jag nu skrev av den på datorn så insåg jag hur väldigt kort den var. Observera, detta är inte ett utdrag ur min roman. Det känns som om jag har lärt mig tusen saker sedan den här skrevs. Dödsstöten Han svalde den första klunken av sitt morgonkaffe och svingade skeden mot frukostägget när ytterdörren öppnades och hans far klev in. Han satte nästa klunk i halsen när han fick se blodfläckarna på faderns vita tröja. ”Jag knuffade henne utför stupet”, viskade han. ”Men gå inte dit för fan, det ser inte vackert ut.” Sonen rusade ut i köket och ringde polisen. Bakom sig hörde han hur fadern mumlade någonting om vem som nu skulle ordna maten till jul. Han slet upp ytterdörren, snubblade till på tröskeln och stormade ut ur huset. Samtidigt insåg han att han inte hade sett sin mor sedan middagen igår kväll och inte heller kunde han se henne någonstans i trädgården medan han rusade över gårdsplanen. Ladugårdsdörren slog i vinden. När han nådde fram till stupet stannade han först några meter från kanten. Han harklade sig torrt och spottade på marken innan han gick fram och tittade ner. Han såg henne direkt. De utsträckta benen, den fylliga kroppen med köttsår efter yxan och huvudet som var böjt åt sidan i en onaturlig vinkel. ”Den jävla gubben till att luras”, väste han och knöt näven i byxfickan. Nu förstod han gubbens oro över att det inte skulle bli någon julskinka i år. Han förstod varför ladugårdsdörren stått öppen och han kunde se framför sig hur farsan med ett slag och en knuff hade försökt hindra henne från att springa ifrån honom. Men slutet var ändå detsamma. Hon var borta. Det skulle aldrig gå att lyfta upp den döda griskroppen ur ravinen.
No related posts.
2010-02-01 22:16:18 från 
