”Min tanke var att jag skulle hinna läsa ut Elizabeth Kostovas roman nummer 2, (den hos debutanter så fruktade andra romanen), under februari. Den kom ut i januari 2010 och så fort den var köpbar så klickade jag hem den. Nu ligger den tjocka boken, (564 sidor), bredvid läsfåtöljen. Kostovas debut ”Historikern”, (2005 på engelska), tog ett årtionde att skriva och blev en formidabel succè. Jag köpte boken på bokrean och läste den med varierande känslor. Vampyrgenren är så ofta använd och kan vara svår att förnya. ”Historikern” började lovande, sviktade i mitten …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Min tanke var att jag skulle hinna läsa ut Elizabeth Kostovas roman nummer 2, (den hos debutanter så fruktade andra romanen), under februari. Den kom ut i januari 2010 och så fort den var köpbar så klickade jag hem den. Nu ligger den tjocka boken, (564 sidor), bredvid läsfåtöljen. Kostovas debut ”Historikern”, (2005 på engelska), tog ett årtionde att skriva och blev en formidabel succè. Jag köpte boken på bokrean och läste den med varierande känslor. Vampyrgenren är så ofta använd och kan vara svår att förnya. ”Historikern” började lovande, sviktade i mitten med alltför många slumpartade sammanträffanden och slutade med en sufflé som fått vänta för länge, dvs. den föll platt till marken. I mitt tycke. Men det som fastnade var Kostovas skrivartalang. Hon hade berättandet i sig. Språket, strukturen, miljöerna och karaktärerna. Hur skulle roman nummer 2 vara? Så kom den då, efter flera års väntan. ”The Swan Thieves ”. Brittiska Telegraph har en kritisk recension som går att läsa här . Chicago Tribunes recension är mildare i sin kritik. Nu ökar min egen nyfikenhet. Vad kommer jag att tycka? Särskilt som recencenten på Telegraph tyckte om ”Historikern”, vilket inte jag gjorde, (i bemärkelsen att jag kände mig snuvad på konfekten). På framsidans insidesflik står det att romanen ”The Swan Thieves” handlar om konst och besatthet, om ett mysterium som spänner över kontinenter och århundranden, och att det är en kärlekshistoria som går över alla gränser. Hm. Ämnet konst och psykiatri är något helt annorlunda än Draculamyten. Av de recensioner jag läst, (fler än de jag länkat till), tycks dock vara eniga om en sak: boken hade vunnit på att kortas ned ca 200 sidor. Jag konstaterar så här i början av min bekantskap med boken att det är sannerligen inte lätt att komma med den andra boken. Den andra boken som ligger på bokbordet hos mig är Henrik B Nilssons debut ”Den falske vännen” som kom ut 2009 på Norstedts. Mitt storligen älskade bibliotek hade den inne på hyllorna och jag kunde inte stå emot bokens rop på att bli läst.( Därmed inte menat att ingen läser den, bara att den stod där och såg ut som om den vill komma till en läsare.) Författaren, debutanten, är dock inte någon gröngöling i bokbranchen, även om hans erfarenheter har rört sig om det motsatta hållet, nämligen förlagsbranchen. Han grundade deckarförlaget Minotaur och även gått Lunds universitets författarutbildning. Aftonbladet har en recension här , som anser att boken riktar sig till pretentiösa och bildade läsare. En roman som är mittemellan I rosens namn och Da Vinci-koden. Ett andra hm. Jag undrar stilla hur recensionen av Umberto Eccos litterära deckare skulle ha tagits emot av sagda kritiker om Ecco varit en okänd debutant, och ämnet religion - hemlighetsmakeri har väl inte Da Vinci-kodens författare Dan Brown tagit patent på? Han var inte inte först och fler följer eftersom ämnet är så lockande i sig att skriva spännande berättelser om. Precis som vampyrgenren… Det ger en liten extra krydda åt läsningen när det finns kritiska recensioner. Ska jag instämma eller säga emot? På det stora hela så gör det knappast någon skillnad för författaren, förlaget eller recensenterna vad jag anser, men för mig, i min lilla värld, är det roligt att själv inta en egen åsikt. Eftersom jag inte har läst den kan jag bara återge baksidestexten: ”Platsen är Wien. Året är 1910, och världen väntar med bävan på Halleys komet. Den pensionerade förlagsredaktören Hermann Freytag kallas tillbaka till tjänsten för att reda ut manuset till den storsäljande författaren Boris Barschs nya bok, Den falske vännen. SOm vanligt späckat med oläsliga kråkfötter och bisarr syntax. Vad Freytag ännu inte vet är att boken innehåller politiskt sprängstoff som gör honom till en bricka i ett farligt spel. Samtidigt närmar sig kometen. Snart syns de första oroande tecknen i himlen över Wien.”
Related posts:
- Den lille vännen
- Vem är den lille vännen?
- Den perfekte vännen
- Februariläsning
- City of thieves
2010-02-02 17:10:49 från 
