Hypnotiserad!

”I lördags morse la min mobil av. Desperation! Nå, såfort jag inte kan fixa krånglet själv, går jag till affären där jag köpte den. Iväg genom snön alltså. Denna gång hamnade jag dock hos en ung man som skulle kunna sälja snö till eskimåer (med ett gammalt uttryck från min barndom för länge sen). Han var i tjugoårsåldern och började omedelbart sälja ett nytt abonnemang med tillhörande ny mobil till mig. Han hade vad man skulle kunna kalla sluggercharm, känslan var av att stå framför ett slags mänsklig säljmaskin (bonus på försålt abonnemang?). Eftersom jag är …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. I lördags morse la min mobil av. Desperation! Nå, såfort jag inte kan fixa krånglet själv, går jag till affären där jag köpte den. Iväg genom snön alltså. Denna gång hamnade jag dock hos en ung man som skulle kunna sälja snö till eskimåer (med ett gammalt uttryck från min barndom för länge sen). Han var i tjugoårsåldern och började omedelbart sälja ett nytt abonnemang med tillhörande ny mobil till mig. Han hade vad man skulle kunna kalla sluggercharm, känslan var av att stå framför ett slags mänsklig säljmaskin (bonus på försålt abonnemang?). Eftersom jag är fullständigt handfallen i situationer där det gäller teknik (han såg det förstås direkt) var jag chanslös. Jag menar inte att jag fann honom speciellt intagande. Snarare blev jag hypnotiserad, som av ormen i Djungelboken. ”Jag vill ha en väldigt basic modell”, försökte jag. ”Ingen kamera och sånt.” Han: ”Kamera finns i alla modeller. Jag kan inte ta bort den, frun. Och är det inte bra att bli lite flexibel?” ”Jag ÄR inte flexibel.” försökte jag. ”Vem säger det?” ”Jag.” (Han visar först EN mobil, och när jag avböjer finns det plötsligt en lite billigare variant.) ”Med STOOORA siffror”, poängterar han.) ”Den här finns i rosa, fröken”, meddelar han vidare. ”Jag vill ha en svart. Men det får väl bli den där modellen då.” (Han går och hämtar en kartong, sliter upp förseglingen och visar upp mobilen) ”Titta, en rosa, precis som frun ville!” ler han. ”Jag ville ha en svart. Det där är en fjortistelefon.” ”Vem säger det?” ”Jag.” ”Visst, kunden har alltid rätt, fröken.” (han tar en sväng ut på lagret, står där i två minuter och återkommer med samma mobil) ”Tyvärr, inga svarta på lager, fröken.” Jag resignerar. ”Och så legget, så jag vet att du är över arton (blink, BLINK)…frun.” Och visst var det (lite för) kul med kamera, men tyvärr ingick ingen USB-kabel och det verkar som om jag måste ha nåt slags tilläggsabonnemang för att kunna använda bilderna på nätet. Annars hade det legat en absurd blixtbild av The Dachshund From Hell längst upp i den här bloggen. Eller en bild av hur det ser ut i min garderob (mode-blogg!) Men dom finns bara i min mobil. Som är rosa.

Related posts:

1. Hypnotiserad?
2. Men Ellroy – en verklig teknikhatare