I väntan på ett namn

”I väntan på ett namn av Jhumpa Lahiri. Bengalerna Ashima och Ashoke flyttar till USA för att Ashoke längtar bort från Indien. Egentligen hade han inte gjort det förrän han under en tågresa hade träffat en man som hade rest runt på många ställen. Denna man läste Nikolaj Gogol och omkom under en tågolycka som inträffade. Detta fick Ashoke att öppna ögonen och längtan efter att se något mer, uppleva något mer. I USA jobbar Ashoke på ett universitet och Ashima försöker finna en vardaglig tillvaro. Tillsammans bildar de familj och flyttar så småninom till ett eget hus. …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. I väntan på ett namn av Jhumpa Lahiri. Bengalerna Ashima och Ashoke flyttar till USA för att Ashoke längtar bort från Indien. Egentligen hade han inte gjort det förrän han under en tågresa hade träffat en man som hade rest runt på många ställen. Denna man läste Nikolaj Gogol och omkom under en tågolycka som inträffade. Detta fick Ashoke att öppna ögonen och längtan efter att se något mer, uppleva något mer. I USA jobbar Ashoke på ett universitet och Ashima försöker finna en vardaglig tillvaro. Tillsammans bildar de familj och flyttar så småninom till ett eget hus. Deras första barn, en pojke, föds till världen. Då namnet är av stor vikt och bengalerna brukar ge barnen både ett smeknamn som används av familj och släkt samt ett offentligt namn så tar föräldrarna namnet på stort allvar. Ashimas mormor i Indien ombeds ge pojken hans namn. De väntar på brevet från Indien där namnen ska avslöjas men detta brev dröjer. De blir tvungna att ge pojken ett namn innan de får lämna sjukhuset i USA. Så pappan drar till med Gogol, som ju är hans favoritförfattare. De väntar och väntar på brevet med det offentliga namnet, men inget kommer. När pojken ska börja skolan ska han skrivas in med sitt offentliga namn och föräldrarna får då skyndsamt ge pojken namnet Nikhil. Dessa två namn och tveksamheten och virrigheten i hur Gogol får namnet blir en symbol för hans fortsatta liv. Splittringen och dragningen mellan två så olika kulturer blir tydlig i stort och smått. Och Gogols namnförvirring gör att han aldrig riktigt kommer till ro. Vi får följa Gogol byta namn till Nikhil men ändå aldrig känna sig som Nikhil. Han går på college, väljer en annan karriär än föräldrarna velat, ingår i förväntade och oväntade relationer och lever sitt liv. Lahiri skriver, precis som i Den indiske tolken, osentimentalt och rakt på. Stilen gör att man kommer nära personerna och historierna utan att känna att det är en massa känslor i språket. Känslorna framgår av handlingarna och tankarna. Man skrivs inte på näsan, vilket faller mig i smaken. Lahiri lyckas få till en roman som jag starkt gillar även om hennes noveller är en aning vassare just på grund av deras korta och koncisa stil. Jag har Främmande jord här hemma att så småninom ge mig på. Verkligen en författare att rekommendera!

Related posts:

1. I väntan på ett telefonsamtal, del ett: ”Människor helt utan betydelse”
2. “I väntan på ett namn” av Jhumpa Lahiri
3. the namesake
4. Borde jag byta namn på bloggen?
5. Mot fyren och I väntan på Godot.