2010-02-25 16:53:45 från
”Hej! Idag lägger jag in min recension av Pontus Wikners debutroman. En riktigt trevlig deckare. Först lägger jag in Pontus egen berättelse om hur han fick idén till att skriva en bok. Så här berättar Pontus om sitt skrivande: Jag har alltid varit road av att skriva kortare berättelser men det har bara varit för egen del. Att skriva en bok var ett något större projekt och det blev många olika halvfärdiga bokprojekt i datorn innan ”Löparen” kom ut. I samband med att jag gick in i väggen 2005 och blev sjukskriven några månader från mitt chefsjobb så blev boken och ett …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Hej! Idag lägger jag in min recension av Pontus Wikners debutroman. En riktigt trevlig deckare. Först lägger jag in Pontus egen berättelse om hur han fick idén till att skriva en bok. Så här berättar Pontus om sitt skrivande: Jag har alltid varit road av att skriva kortare berättelser men det har bara varit för egen del. Att skriva en bok var ett något större projekt och det blev många olika halvfärdiga bokprojekt i datorn innan ”Löparen” kom ut. I samband med att jag gick in i väggen 2005 och blev sjukskriven några månader från mitt chefsjobb så blev boken och ett vasalopp vägen tillbaka. För att få ett avslut på Löparen och komma vidare så valde jag att gå vägen via eget förlag. Massor med jobb men lärorikt. I mina tidigare jobb som polis och på olika chefsjobb har jag sett hur organisationer inte fungerar, missbrukas och lyckats skapa en image som inte stämmer. Det är en del av berättelsen i boken. Viktigt att veta är att boken är en fiktiv berättelse där vissa delar är hämtade direkt från verkliga livet. På något viss måste Löparen avslutas genom utgivning innan jag kunde gå vidare med mina andra bokprojekt. Nu när jag läser Löparen känns det som jag skrivit den bunden av ett manus. Ett manus som jag ändå inte fullt ut vågat ge läsaren utan censurerat på många sätt. Det som jag skriver i mina bokmanus idag är totalt frisläppt och det finns inget som styr vad som hamnar på boksidorna. Jag vet inte hur det här kommer sig men på något sätt handlar det om att göra upp med mina egna erfarenheter i Löparen. En deckare börjar ofta med att ett brott begås, det finns regler som gör att ”boven i dramat” inte kan vara en polis etc. Löparen följer inte normen. Jag beskriver i början olika vanliga polisuppdrag för att ge en bild av hur en arbetsdag kan se ut och kanske ge en fundering på om denna vardag kan påverka unga pojkar och flickor som kliver in och vistas i denna värld. I uniformen tar man på sig en identitet som ibland kan vara livsfarlig om personen ifråga inte har en egen privat identitet att falla tillbaka på. Då blir uniformen den enda identitet som man har. Bakom denna fasad backas osäkerhet och okunskap upp med våld och ett hotfullt agerande mot många gånger oskyldiga människor. En polisvardag består också av en jargong och mycket prat om utlänningar. I vissa fall förstålligt eftersom många poliser uppfattar utlänningar som överrepresenterade i sin vardag. Den här diskussionen stannar inom polishusets väggar och i radiobilarna. Kanske föds det en frustration att det inte finns andra ventiler. Att ge ut boken är att våndas. Uppfattas den som bra eller dålig. Mina vänner och grannar som vet vad jag sysslat med och som läser boken, hur de tänker och vågar de delge mig sina synpunkter. http://www.gassy.se/ Ni kan även köpa boken här: http://www.pocketdirekt.se/pocket_order.php?add_id=242c100dc94f871b6d7215b868a875f8 Recension av Pontus Wikners Löparen Pontus Wikner, har arbetat som polis och även varit chef för Sveriges största värdedepå. Pontus är född 1956, bor utanför Uppsala och arbetar som jurist. Pontus har sett statsminister Olof Palme liggande skjuten på gatan, pekat ut Christer Pettersson som misstänkt i ett efterföljande PM, som spaningsledningen tappade bort. Han har förhört prostituerade på Malmskillnadsgatan i fallet Catrin da Costa. Han har även varit hemma hos Carola och Runar efter en relativt omtalad incident gällande ett jaktgevär i deras sovrum. Löparen är Pontus Wikner debutroman. Han blandar sanna händelser med fiktiva och romanen skildrar polisers vardagliga arbete. Handling: Romanens huvudkaraktär heter Gibson, en man i trettioårsåldern, han har ett struligt förhållande med en kvinna som dricker en hel del alkohol. En dag får han nog, tar sina saker och bosätter sig i ett garage som han hyrt. Han känner att han vill bryta upp från Stockholm och tänker bo i garaget tills han hittar en tjänst någon annanstans. En sen kväll får Gibson och hans kollega ett radiorop där poliscentralen söker en ledig bil till Sveavägen/Tunnelgatan. Någon har hört en smäll, men ingen vet vad som har hänt. Gibson svänger av från Kungsgatan och kör ner på Sveavägen. En polisbil står redan där och även några privata bilar. De ser att någon ligger på gånggatan. Genom radion får de reda på att det är statsminister Olof Palme och att han blivit skjuten till döds. Läsarna får under berättelsen gång läsa mera om Palmemordet. Under ett nattpass får Gibson ett telefonsamtal från span. Det är Vendel som ringer och berättar att Gibson har en tjänsteansökande som ligger där. Något som Gibson glömt bort. Vendel berättar att de har en tjänst ledig för honom, och att han kan börja redan på fredag kl. 07.00. Gibson känner att han inte kan säga nej till erbjudandet. Han tycker även bra om Vendel, som är några år äldre. En dag kommer två killar med en TV-kamera in på en värdedepå. I receptionen säger de att söker Stefan Rask på PSAB. De säger att receptionisten kan hälsa att TV-teamet är där. Stefan Rask kommer och tar emot killarna som säger att de ska filma pengarna som finns där. De lämnar sina legitimationer och personalen lägger upp alla pengar på ett bord. De får veta att det rör sig om åttio miljoner kronor. Helt plötsligt tar killarna upp vapen och tvingar personalen att lägga sig ner på golvet. De stoppar pengarna i trunkar och springer iväg. Det blir Gibson och Vendel som får i uppdrag att ta hand om fallet. En fartfull och spännande jakt börjar. Läs boken så får ni veta hur det slutar. Jag tycker att Pontus Wikners debutroman är en väldigt välskriven och lättsam bok att läsa. Den är också väldigt intressant. Inte så mörk som många andra deckare är, där polisen som är huvudkaraktär ofta har problem med både sprit och kvinnor. Pontus Wikners berättelse utgår från hur poliserna verkligen arbetar, det tycker jag känns positivt. Annars brukar berättelserna oftast handla om ett mord som ska lösas. Boken hade mycket väl kunnat vara cirka 100 sidor längre, utan att jag för min del tappat läslusten. Boken innehåller många intressanta händelser som mycket väl kunnat vidareutvecklas. En riktig bra deckare som jag rekommenderar. Betyg 4/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent
Related posts:
