”Titel: Vitlöksballaderna Författare: Mo Yan (pseud. för Guan Moye) Org. utgivningsdatum: 1989 Antal sidor: 407 Vitlöksballaderna påminner mig stilmässigt om förra årets läsning, Den sista läsaren och En svag doft av död . Temat ligger även här i småstadsbefolkningens utsatthet i ett korrumperat samhälle och har samma vackra, magiska, realism, som gömmer på en brutalitet som skär en i småbitar. Berättelsen utspelar sig ute på den kinesiska landsbygden, i Paradisets län. Med löften om välfärd och rikedom åt alla lurade staten bönderna att ge upp sina tidigare …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Titel: Vitlöksballaderna Författare: Mo Yan (pseud. för Guan Moye) Org. utgivningsdatum: 1989 Antal sidor: 407 Vitlöksballaderna påminner mig stilmässigt om förra årets läsning, Den sista läsaren och En svag doft av död . Temat ligger även här i småstadsbefolkningens utsatthet i ett korrumperat samhälle och har samma vackra, magiska, realism, som gömmer på en brutalitet som skär en i småbitar. Berättelsen utspelar sig ute på den kinesiska landsbygden, i Paradisets län. Med löften om välfärd och rikedom åt alla lurade staten bönderna att ge upp sina tidigare planteringar och istället börja odla vitlök. Vilket gjort invånarna beroende av att planteringarna köps upp eftersom de nu längre inte kan leva på sina grödor. Man kan riktigt känna stanken som fyller boken, blodet som sipprar från de öppna såren bär en tydlig doft av den ruttna vitlök som alla nu går och tuggar på. Boken inleds med arresteringen av de bönder som deltagit i revolten som uppstod när vitlöken visade sig vara osäljbar. Parallellt följer vi den olyckliga romansen mellan flickan Jinju, som föräldrarna lovat bort i ett tvångsäktenskap, och hennes älskare Gao Ma som tillsammans rymt för att bygga upp en framtid ihop. Liksom alla de andra karaktärerna i boken är de fascinerande mänskliga, deras brister och styrkor inspirerar. Boken är ganska häftig i beskrivningarna, författaren stannar kvar och beskriver hela tiden färgerna, dofterna…de osande kroppsvätskorna, som bygger upp miljön. Den är väldigt precis…
Related posts:
- Mo Johanna: Får i mig mer liv än jag är van vid
- Djup klangbotten