På drift i sitt eget huvud

”Härom veckan skrev jag om Ann Heberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” och i kommentarerna kom Tekoppen med det utmärkta förlaget att det kanske är dags för en litterär komma ut-satsning för psykiskt sjuka, för att minska tabun och vanliga missuppfattningar och fördomar kring ämnet. Det var ett väldigt bra förslag som fick mig att börja fundera över att ha som läsprojekt att läsa och recensera böcker om just psyskisk sjukdom av olika slag – för att sedan sammanställa en lista eller karta över vad som finns tillgängligt. Samt att börja nysta i hur …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Härom veckan skrev jag om Ann Heberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” och i kommentarerna kom Tekoppen med det utmärkta förlaget att det kanske är dags för en litterär komma ut-satsning för psykiskt sjuka, för att minska tabun och vanliga missuppfattningar och fördomar kring ämnet. Det var ett väldigt bra förslag som fick mig att börja fundera över att ha som läsprojekt att läsa och recensera böcker om just psyskisk sjukdom av olika slag – för att sedan sammanställa en lista eller karta över vad som finns tillgängligt. Samt att börja nysta i hur mycket som är självbiografiskt av det som finns och hur mycket som inte är det, och om detta har någon inverkan på böckernas kvalitet. John Wrays ”Lowboy” är en bok som definitivt hör hemma inom detta läsprojekts ramar. I denna roman får vi möta sextåonåriga Will, kallad Lowboy, som efter att ha slutat äta sina antipsykotiska mediciner avviker från det mentalsjukhus han i flera år varit inlagd på. Han är på drift i New Yorks tunnelbana och i sitt eget huvud, eftersökt av sin mor och en kriminalinspektör specialiserad på att hitta försvunna personer. ”Lowboy” är ingen självbiografi eller bekännelseroman. Men det är inte heller någon spekulativ thriller, där Lowboys tankar skrivs ut i kursiv stil, och där hans sjukdom utnyttjas för att beskriva ett förfallande samhällsklimat. En stor del av romanens utspelar sig ur Lowboys perspektiv, formulerat med hans egna ord. Hans svårigheter att skilja mellan världen inne i hans huvud och världen utanför är lyhört skildrad, som när han ska köpa några muffins i en butik och blir helt lamslagen av hur han ska förväntas uppföra sig och av hans egna tankar som rusar iväg med honom. De delar som handlar om inspektör Ali Lateef fungerar som en kontrast till de delar som berättas ur Lowboys synvinkel. Lateef är en ytterst rationell och logisk person, som inte kan låta bli att attraheras av Lowboys ensamma och till synes desperata (men mycket vackra) mor. Romanens stora styrka ligger i dess förmåga att beskriva Lowboy själv och hans bisarra föreställningsvärld utan att någonsin tippa över och bli spekulativ, fånig eller alltför pekpinneviftande. Det är ingen feel good-bok direkt, men samtidigt så känns den enda in i hjärtat. John Wray – Lowboy (Alfabeta, 2009) Arkiverat i: Recensioner

Related posts:

1. Att baka sitt eget bröd
2. Från singel till självbo. Konsten att trivas i sitt eget sällskap
3. 2009-59: Jack Kerouac: På drift
4. Det brinner i mitt huvud
5. Drift