”Det här är en bok som handlar om en flicka som heter Semlan. Hon är 12 år och bor med sina föräldrar och sin lillebror Bento. Hennes föräldrar bestämmer sig för att skiljas och flyttar ifrån varandra. Varje vecka får hon och Bento flytta de 222,5 stegen mellan föräldrarna. Semlan har en kompis som heter Gordon och de är bästa vänner och kan prata med varandra om allt. Gordon är speciell. Han är inte en sådan som spelar fotboll, hockey eller rider. Hans intressen är speciella och ibland rent utav galna, och Semlan är inte sen med att hänga på. I historien finns också …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Det här är en bok som handlar om en flicka som heter Semlan. Hon är 12 år och bor med sina föräldrar och sin lillebror Bento. Hennes föräldrar bestämmer sig för att skiljas och flyttar ifrån varandra. Varje vecka får hon och Bento flytta de 222,5 stegen mellan föräldrarna. Semlan har en kompis som heter Gordon och de är bästa vänner och kan prata med varandra om allt. Gordon är speciell. Han är inte en sådan som spelar fotboll, hockey eller rider. Hans intressen är speciella och ibland rent utav galna, och Semlan är inte sen med att hänga på. I historien finns också Lino, en i Semlan och Gordons klass. Varje gång Semlan ser Lino känner hon sig konstig men hon kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det här var första boken vi fick läsa med BOKarna och på förra mötet fick vi träffa Moni Nilsson då hon berättade om boken och svarade på våra frågor. Boken är snabbläst med korta kapitel och luftig text vilket jag tycker det ger historien en sådan bra fart. Det som är speciellt med boken är att det också dyker upp listor här och var. Det tycker jag är ett otroligt bra sätt att berätta på. Man får veta så mycket i några få ord och det är väldigt roligt att läsa. Listorna känns så verkliga, som att det är en 12-åring som har skrivit dem och det tycker jag också gör Semlan mer verklig. När Semlan blir ett skillsmässobarn skriver hon en lista med positiva och negativa saker och när hon är färdig ser hon att det nästan väger jämnt. Jag tror att det nog ofta är så att det väger jämnt, vissa stunder kan det kännas bra medan det andra gånger inte gör det. Läsaren förstår t.ex då att Semlan ser att det kanske inte är så dåligt att vara skilsmässobarn ändå. Gordon är en rolig person och det var många som tog upp honom på BOKarna-mötet. Alla ville ha en Gordon i sin klass och det var ingen som sa något annat än bra saker om honom. Men det kan man inte heller. Han är så full av knasiga idéer och så rolig att man inte kan ogilla honom. De andra i boken är också roliga att läsa om , inte minst Semlans pappa som är väldigt speciell. Han har nämligen extremt stora fötter fast han är jättekort. Efter första boken vill man bara läsa mer och det är tur att den andra boken om Semlan och Gordon kommer i april, jag längtar! /Hanna
Related posts:
- Semlan och Gordon: Pappan med de stora skorna
- Semlan och Gordon Pappan med de stora skorna Av Moni Nilsson
- Kyssrekord i Guinness rekordbok
- De skönaste skorna
- TS Eliot och de stora tyvärr döda ryssarna
2010-02-02 17:34:00 från 
