Serieroman med fingertoppskänsla

”Omslaget till Åsa Grennvalls nya serieroman ”Svinet” är inget annat än helt genialiskt. Det är en mycket fyndig pastisch av Nils Dardels välkända målning ”Den döende dandyn”, i broderad form, med bokens alla kvinnliga karaktärer samlade runt den man som gett boken sitt namn. Det är snyggt, smart och imponerande välgjort. För den som är bekant med Grennvalls tidigare serieromaner som innehåller ”Svinet” en hel del välbekanta ingredienser; kvinnor som mår psykiskt dåligt, sköra vänskapsförhållanden och en manipulerande man som förstör och misshandlar de …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Omslaget till Åsa Grennvalls nya serieroman ”Svinet” är inget annat än helt genialiskt. Det är en mycket fyndig pastisch av Nils Dardels välkända målning ”Den döende dandyn”, i broderad form, med bokens alla kvinnliga karaktärer samlade runt den man som gett boken sitt namn. Det är snyggt, smart och imponerande välgjort. För den som är bekant med Grennvalls tidigare serieromaner som innehåller ”Svinet” en hel del välbekanta ingredienser; kvinnor som mår psykiskt dåligt, sköra vänskapsförhållanden och en manipulerande man som förstör och misshandlar de kvinnor som faller för honom. Den stora skillnaden är att den här boken inte är lika tydligt självbiografisk som de tidigare, även om många detaljer kan kopplas till tidigare verk (som misshandeln med strykjärnet, som även finns skildrat i ”Sjunde våningen”). De olika kvinnorna som dras till den egoistiska och manipulerande Dan är fint tecknade. Poeten Mia som dricker lite för mycket, och som påtvingas dåligt samvete för att hon lämnat förhållandet. Hennes sköra och socialfobiska väninna Gisela, som även hon utnyttjas av Dan. Den unga och utagerande Ginger (en karaktär som har stora likheter med författaren Berny Pålsson), som Dan träffar på pyskakuten och genast sätter klorna i. Bea, den till synes välartade och välanpassade, som till slut anmäler honom för misshandel. Och så slutligen den sorgligaste gestalten av dem alla; modern. Som inte kan anmäla, inte kan säga upp kontakten, inte kan göra annat än att känna sig skyldig för att hennes son är ett monster. Grennvall har en fingertoppskänsla i sitt berättande som bara den har som kan materialet utan och innan. Det finns så många smärtsamma små detaljer i bilderna, som moderns uppgivna min där hon står i sitt köksfönster och oroligt inväntar sonens ankomst. Det är mycket skickligt gjort. ”Svinet” är rent formmässigt ännu bättre upplagd än Grennvalls tidigare album. Steget från den rent självbiografiska formen och det episodiska berättandet fungerar väldigt väl. Det blir som ett destillat av Grennvalls tidigare album, av hennes ständigt upprepade trauma. Jag skulle vilja påstå att ”Svinet” är Åsa Grennvalls hittills bästa serieroman – vilket inte vill säga lite då det handlar om en av Sveriges bästa serieförfattare. Åsa Grennvall – Svinet (Galago, 2010) Arkiverat i: Recensioner

Related posts:

1. Svinet
2. Mitt extra liv – en serieroman
3. Mitt extra liv- en serieroman av Johan Unenge
4. Om en månad kommer Gothia Förlag tillsammans med Rädda Barnen
5. Mitt extra liv – en serieroman