””Winter Ghosts” är en midvintersaga färgad av mörkblå saknad, svart sorg och mörklila smärta. Det glittrande omslaget är snudd på hån mot den förkrosselse som boken handlar om. En spöksaga? Javisst är den det. En historia om kriget som sliter sönder familjer? Ja, det är det. En berättelse om kärlekens försonande förmåga? Helt säkert. Som ni säkert förstår så är det en berättelse som kan tolkas på flera sätt och som rör sig på flera nivåer. Kate Mosse är författaren som också har skrivit ”Labyrinten”, (2007) och ”Kryptan”, (2009). Alla böckerna …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. ”Winter Ghosts” är en midvintersaga färgad av mörkblå saknad, svart sorg och mörklila smärta. Det glittrande omslaget är snudd på hån mot den förkrosselse som boken handlar om. En spöksaga? Javisst är den det. En historia om kriget som sliter sönder familjer? Ja, det är det. En berättelse om kärlekens försonande förmåga? Helt säkert. Som ni säkert förstår så är det en berättelse som kan tolkas på flera sätt och som rör sig på flera nivåer. Kate Mosse är författaren som också har skrivit ”Labyrinten”, (2007) och ”Kryptan”, (2009). Alla böckerna utspelar sig i franska Langedoucområdet och den här boken, som ännu inte har översatts till svenska är den tredje i serien och kom ut i december 2009. ”For those left behind…” Det första världskriget är över och berövade en generation deras vänner, livskamrater och ungdomens oskuld. Freddie Waterson har mist sin bror. Plågad av sin sorg och rädsla att bli vansinnig reser han till Frankrike och anländer till Ariège i december 1928. Det är snöstorm och hans bil kör av vägen. Omskakad snubblar han in i skogen och söker skydd i en stuga. Där möter han en ung vacker kvinna vid namn Fabrissa. Freddie upptäcker att de har ett gemensamt: de sörjer en förlorad generation. Under den stormiga vinternatten berättar de sina livshistorier för varandra. När den bleka morgonen gryr förstår Freddie att han håller i nyckeln till ett stort mysterium. Boken börjar med att Freddie anländer till Toulouse i april 1933 där han går till ett bokantikvariat. Han söker monsieur Saurat som motsträvigt möter den okände kunden som uppenbart är engelsman. Vad vill herrn? Freddie har ett dokument han behöver hjälp med att översätta. Saurat läser först motvilligt, sedan med stigande intresse. Saurat slår fast att dokumentet är från sen medeltid och skrivet på occitanska, regionens gamla språk, ber överväldigad Freddie att slå sig ned i en läderfåtölj i en alkov nära affärsutrymmet, och bjuder den långväga gästen på ett litet glas bärnstensgul konjak. ”Vill du översätta åt mig?”, frågar Freddie. ”Ja naturligtvis, men jag är förbryllad och skulle vilja veta hur ni kom över detta dokument”, svarar Saurat. (egen fri översättning). Prologen slutar med att Freddie säger ”Den här historien började för nästan fem år sedan, inte så långt härifrån”. Jag har läst boken under december och januari, i små stycken. Annat har dragit i min uppmärksamhet. Till exempel Italo Calvinos bok ””De osynliga städerna” tog mycket kraft. Men ”Winter Ghosts” har också varit krävande. Den är annorlunda i tonen än de tidigare romanerna som Mosse har skrivit. Även om de också rört som om mysterier och olika tider som vävs samman i parallellhandlingar som slutligen möts, så har de varit mer renodlade äventyrsromaner. Ett ”straight” berättande utan knep och postmoderna tricks. Skillnaden är att ”Winter Ghosts” har en allvarlig ton, ett meditativt sorgearbete över avbrutna liv, de kvarlevandes försök att leva vidare med tomrummen i sina själar och en betraktelse över tid och rum. Dessa dimensioner som aldrig upphör fascinera människan. Jag tyckte mycket om boken och jag tyckte också om Brian Gallaghers illustrationer. Det är så synd att förläggarna inte satsar mer på att illustrera vuxenböckerna. Det där lilla barnet finns kvar i mig, och förhoppningsvis även hos fler vuxna; att få betrakta en illustration blir som en snabbutflykt till barndomen. En minibetraktelse över tidrum-väven om man så vill. Jag avslutar recensionen med att jag är införstådd med att ”Winter Ghosts” inte hör till de romaner som kommer att räknas till kanon, men det är en ärligt berättad roman med en melankolisk ton som man tycker om att läsa när vintern är som mörkast och kallast. Bokens första mening: ”He walked like a man recently returned to the world.” Här kan du läsa en intervju med Kate Mosse, gjord av The Guardian i oktober 2009, där hon berättar om feminism, familjer och om grundandet av Orange Prize. Titel: ”Winter Ghosts” Författare: Kate Mosse Antal sidor: 245 Förlag: Orion Books, 2009
Related posts:
- Makt, mod och motstånd
- Kärlek och vänskap och andra tidiga verk av Jane Austen
- Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith
- Kärlek och stålull av Lisbeth Pipping
- Mod & fritt fall
2010-02-03 19:00:49 från 
