The Beacon

”Det är någonting med berättelser om syskon som alltid fascinerar mig. Kanske är det i den inbyggda spänning som inte sällan präglar en syskonrelation? Eller i konkurrensen dem emellan som ovillkorligen finns där? Susan Hill är en helt ny författare för mig. Jag kände igen hennes namn, men det var BTJ:s positiva annotation som gjorde mig nyfiken. The Beacon är huset på landsbygden som de fyra syskonen: Colin, May, Frank och Berenice växte upp i. Till en början är det äldsta systern May som berättar. Hon är en ”hemma-dotter” i femtioårsåldern och när boken börjar …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Det är någonting med berättelser om syskon som alltid fascinerar mig. Kanske är det i den inbyggda spänning som inte sällan präglar en syskonrelation? Eller i konkurrensen dem emellan som ovillkorligen finns där? Susan Hill är en helt ny författare för mig. Jag kände igen hennes namn, men det var BTJ:s positiva annotation som gjorde mig nyfiken. The Beacon är huset på landsbygden som de fyra syskonen: Colin, May, Frank och Berenice växte upp i. Till en början är det äldsta systern May som berättar. Hon är en ”hemma-dotter” i femtioårsåldern och när boken börjar dör mamman som hon skött om i alla år. May är ensam kvar i huset och börjar ringa sina syskon för att berätta vad som hänt. Ja, alla utom till Frank. Han har, av okänd anledning, ingen kontakt med de övriga syskonen. Något har hänt, men vad får läsaren först veta mot slutet av boken. May börjar minnas sitt liv och ser tillbaka på det med en blandning av vemod och acceptans. En gång i tiden så gjorde hon ett försök att bryta upp från hemmet för att studera i London, men där kom demonerna i kapp henne och hon började få vanföreställningar och svår ångest. Så fort hon återvände till The Beacon på sommarlovet, mådde hon genast mycket bättre. Och av rädsla för att utmana sin hälsa, så blev hon kvar med föräldrarna när de andra syskonen flyttade hemifrån. Det här är en kortroman på ca 150 sidor. Jag gillar Susan Hills förmåga att med enkla ord säga så mycket, hon är ordeffektiv. Språket är lätt, men rymmer undertoner och mycket blir outsagt. Det blir mycket läsande mellan raderna. elst av allt skulle man diskutera den med någon annan för att riktigt förstå allting, tror jag.  På bokomslaget  står det ”Magnificent… richly satisfying… a little masterpiece” och jag tycker om, men tycker kanske att ”mästerverk” är att ta i.

No related posts.