Till sista andetaget

”Jag förstår intellektuellt att jag läser något mycket bra. Språket. De små rörelserna. Geografin. Utkanten. Ändå dröjer det länge, kanske ända till sidan 250, innan jag också berörs på andra plan. Huvudpersonen Lo blir en flyktig varelse. Jag behöver inte tycka om människor jag läser om, inte förstå deras motiv, verkligen inte identifiera mig med dem. Men jag behöver beröras empatiskt om det ska bli något stort. Det måste bränna till. Och det är långt till sidan 250. I anteckningarna skriver jag: Det täta förhållandet mellan Lo och Lukas. Mellan Lo och hennes …”

Related posts:

  1. Sista anmälningsdagen till SantaThing!
  2. Den sista läsaren
  3. Inte mycket läsning sista tiden
  4. De sista femtio sidornas förbannelse
  5. Kurslittteratur eller slutet på sista Twilight-boken?