”Är man det minsta intresserad av den svenska serievärlden så är det omöjligt att inte känna till Joakim Pirinen . Denna seriepionjär har varit verksam i över trettio år och redan 1989 kom det kritikerrosade samlingsalbumet ”Kvarteret Kniven”. ”Kvarteret Kolossen” är en vidareutveckling av ”Kvarteret Kniven”, vilket innebär en välfylld serietegelsten på ca 400 sidor. Jämfört med den tidigare samlingsutgåvan så har det tillkommit en hel del 1990-talsverk, samt en del tidiga ”demoserier” som tidigare varit opublicerade. Det är intressant att följa Pirinens …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Är man det minsta intresserad av den svenska serievärlden så är det omöjligt att inte känna till Joakim Pirinen . Denna seriepionjär har varit verksam i över trettio år och redan 1989 kom det kritikerrosade samlingsalbumet ”Kvarteret Kniven”. ”Kvarteret Kolossen” är en vidareutveckling av ”Kvarteret Kniven”, vilket innebär en välfylld serietegelsten på ca 400 sidor. Jämfört med den tidigare samlingsutgåvan så har det tillkommit en hel del 1990-talsverk, samt en del tidiga ”demoserier” som tidigare varit opublicerade. Det är intressant att följa Pirinens snåriga utveckling genom åren. Hans teckningsstil som varierar mellan allt från en detaljerad seriemiljö med söta talande djur (fast vad djuren säger är sällan lika gulligt som deras utseenden) till kubism och naivistiskt tecknade erotiska serier. Det är upp och ner, högt och lågt, ofta roligt och ibland nästan helt obegripligt. Pirinens bredd är lika imponerande som hans skicklighet med pennan. Pirinens mest kända karaktär är den våldsamme men alltid lika entusiastiske Socker-Conny vars livsfilosofi kan sammanfattas i hans devis ”Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!” . Socker-Conny gav inte bara Pirinens karriär en rejäl skjuts, utan hjälpte också till att få serietidningen och förlaget Galago att nå ut till en mycket större läsekrets. I ”Kvarteret Kolossen” får Socker-Conny ganska litet utrymme, vilket jag tycker är ett bra beslut. Trots att han är Pirinens största succé, så är han långt ifrån det bästa som teckaren gjort, och intresserade kan alltid få tag i de album som bara handlar om honom. Själv är jag nog mest förtjust serierna om en liten rackare från sandlådan (med alla dess varierade stavningar om namn). Dessa strippar om de tlilla björnbarnet, hans lätt dysfuntionella familj och bisarra äventyr kring gårdens sandlåda är roliga och lagom eleka utan att slå över i total surrealism. ”Kvarteret Kolossen” är ett måste för den som är nyfiken på Joakim Pirinens verk. Den enda invändning jag har är att 400 sidor seriealbum är i det tyngsta laget för en stackars läsare, vilket gör att den här luntan inte driekt är något man kan ta med sig handväskan (eller ens läsa utan ansträngning). Joakim Pirinen – Kvarteret Kolossen (Galago, 2009) Arkiverat i: Recensioner
Related posts:
- Läsrapport januari
- Fler kapitel klara
- Perspektiv på bordsskick