Att plåga sig igenom en text

”Då och då hamnar i händerna en bok som man inte alls kommer igång med. Det kanske inte är boken i sig som är dålig, temat eller stilen passar inte mig. Hursomhelst så fångar den inte mitt intresse. Ska man då fortsätta att läsa? För många år sedan så plågade jag mig igenom texten ändå. Att ge upp en bok var liksom inte min stil – klart att det skulle gå att ta sig igenom. Så fortsatte jag dag efter dag, vecka efter vecka, kanske månad efter månad… samma bok som jag aldrig blev klar med. Så hittade jag något som var mer intressant. La den intressanta boken kanske …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Då och då hamnar i händerna en bok som man inte alls kommer igång med. Det kanske inte är boken i sig som är dålig, temat eller stilen passar inte mig. Hursomhelst så fångar den inte mitt intresse. Ska man då fortsätta att läsa? För många år sedan så plågade jag mig igenom texten ändå. Att ge upp en bok var liksom inte min stil – klart att det skulle gå att ta sig igenom. Så fortsatte jag dag efter dag, vecka efter vecka, kanske månad efter månad… samma bok som jag aldrig blev klar med. Så hittade jag något som var mer intressant. La den intressanta boken kanske på hög för senare läsning, eller började läsa den parallellt med den där boken som var så seg. Och fick dåligt samvete för att jag aldrig blev klar med den första. Eller dåligt samvete för den nya, mer intressanta, som låg och samlade damm. Numer har jag slutat med det där. Har inte en bok fångat mitt intresse inom rimlig tid så lägger jag den åt sidan. En sådan bok är t ex Maria Ernestams ”Kleopatras kam”. Baksidestexten verkar lovande: ”J ag har ett uppdrag åt er. Jag vill att ni ska mörda min man. Anna, Mari och Fredrik, vänner sedan länge och alla i behov av förändring i livet, bestämmer sig för att starta ett företag tillsammans. Affärsidén är lika enkel som genial: Kleopatras kam – företaget som löser alla dina problem. Deras samlade kompetens är imponerande och det blir en omedelbar succé. Människor söker och får hjälp, med allt från skattedeklarationer till middagsbufféer och inredning.    Men en dag dyker en äldre kvinna upp på kontoret med en märklig förfrågan: Jag har ett uppdrag åt er , säger hon. Jag vill att ni ska döda min man. Och hon är beredd att betala bra till den som hjälper henne.” Intrigen låter som sagt lovande, men texten förmår inte att fånga mig. Maria Ernestam har fått många bra recensioner, även för denna bok, men det hjälps inte. Jag kan inte komma in i den, jag tycker att personerna är alltför ytligt tecknade och texten emellanåt omständlig. Jag lägger boken ifrån mig efter de första fem kapitlen och är i alla fall nöjd med att jag inte köpt den, utan bara lånat den. Den behöver inte samla damm i min bokhylla.

Related posts:

1. En bok som är svår att lägga ifrån sig
2. Att inte bromsa sig ur en uppförsbacke
3. Segar mig igenom
4. Jag har en egen bokmässa hemma, kollar igenom bokhyllan och berättar för mig själv saker man ska veta om spansk litteratur
5. “Veronika bestämmer sig för att dö” Paulo Coelho