”När det var min tur att välja nästa bok på bokcirkeln hade jag redan innan bestämt mig för att välja Diane Setterfields Den trettonde historien . Jag hade både hört och läst om den flera gånger och kände instinktivt att den var min kopp te. Och åh, så rätt jag hade! Den har en hel del likheter med klassikern Jane Eyre , en bok som jag läste och älskade någon gång på högstadiet. Det är inte alls fråga om någon plagiering utan tvärtom en medveten akt för att hylla den engelska 1800-tals romanen. Den trettonde historien är tidlöst så till den grad att vi hade svårt …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. När det var min tur att välja nästa bok på bokcirkeln hade jag redan innan bestämt mig för att välja Diane Setterfields Den trettonde historien . Jag hade både hört och läst om den flera gånger och kände instinktivt att den var min kopp te. Och åh, så rätt jag hade! Den har en hel del likheter med klassikern Jane Eyre , en bok som jag läste och älskade någon gång på högstadiet. Det är inte alls fråga om någon plagiering utan tvärtom en medveten akt för att hylla den engelska 1800-tals romanen. Den trettonde historien är tidlöst så till den grad att vi hade svårt att komma överens om när den egentligen utspelar sig (förslag?). Det är snålt med tidsmarkörer och därför känns det också som ett medvetet val av författaren. Att läsa Den trettonde historien var som att kliva in i en helt ny värld. Jag avundades Margarets stillsamma liv i sin fars antikvariat, där det gavs långa pauser, på arbetstid, för att försjunka i en bok. När Margaret får brevet från författaren Vida Winter och ombeds skriva hennes biografi, kliver Margaret ut ur den trygga – och kanske i längden lite tråkiga – bubblan för att resa och träffa den berömda författaren. Givetvis ligger herrgården där hon bor på landsbygden och givetvis dröjer det inte länge för hon tycker sig se ett spöke. Vida Winter är en säregen dam med bestämda åsikter. Hon svarar inte på några av Margarets frågor utan vill berätta sin historia som hon vill, och inte nödvändigtvis kronologiskt. Det visar sig – förstås – att mycket av V.W:s historia påminner om Margarets och deras historier vävs skickligt samman. Den trettonde historien är en läsupplevelse som påminner om tiden då jag slukade böcker, ofta tämligen okritiskt. Man sugs verkligen in i boken och den suggestiva värld som allting utspelar sig i. Ändå känns det lite tomt när jag har läst klart boken och jag konstaterar ganska snart att det var en bok som var som bäst under läsningen. Efteråt föder den inga särskilda tankar eller reflektioner och jag hoppar direkt till nästa, som var Gillian Flynns Dark Places – mer om den imorgon!
Related posts:
- Den trettonde historien
- Diane Setterfield, Den trettonde historien
- Jane Austen och *Den trettonde historien*Senaste veckan har
- Den trettonde historien – Diane Setterfield
- Den trettonde historien – Diane Setterfield
2010-03-05 23:36:52 från 
