Ett Muminminne

”När brorsonen var liten älskade han Mumintrollen. Den där japanska tecknade varianten. Med gulliga fina färger och mjuka former. Så när han var två år tog jag och sambon med honom till Mumindalen i Finland. Som han såg fram emot detta. Vi anlände till Åbo på kvällen och skulle sova en natt på hotell innan vi reste vidare till Mumindalen. Gissa om det var en liten kille som hade svårt att komma till ro den natten? Men hur det nu var så somnade han till slut och det blev morgon och vi tog bussen för att hälsa på Mumin. Men eländes elände. Den finska tallskogen påminde …”

Related posts:

  1. I väntan på ett telefonsamtal, del ett: ”Människor helt utan betydelse”
  2. Varför inte ett författarnamn?
  3. Ett tecken på ett uppblåst isländskt ego
  4. Ett oväntat återseende
  5. Skillnaden på ett växthus och ett orangeri?