”Halleluja. Äntligen Margaret Atwood i mitt liv igen. Jag har sparat den här boken i flera år. Bara för att jag skulle ha en oläst Atwood kvar. Vilken njutning att läsa henne igen. Jag hade nästan börjat tro att jag överdrivit min kärlek till hennes böcker, hur bra kan en författare vara? Och så tänkte jag att jag kanske skulle uppfatta hennes prosa annorlunda nu, jag har läst mycket de senaste åren. Kanske hade min smak förändrats, så som den gör. Jag tycker till exempel inte alls lika mycket om Oates längre efter att ha läst en tio-femton romaner. Men att läsa Atwood …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Halleluja. Äntligen Margaret Atwood i mitt liv igen. Jag har sparat den här boken i flera år. Bara för att jag skulle ha en oläst Atwood kvar. Vilken njutning att läsa henne igen. Jag hade nästan börjat tro att jag överdrivit min kärlek till hennes böcker, hur bra kan en författare vara? Och så tänkte jag att jag kanske skulle uppfatta hennes prosa annorlunda nu, jag har läst mycket de senaste åren. Kanske hade min smak förändrats, så som den gör. Jag tycker till exempel inte alls lika mycket om Oates längre efter att ha läst en tio-femton romaner. Men att läsa Atwood igen var som att hitta hem. Leva i synd presenteras på svenska som en samling berättelser. Originaltiteln är vad jag förstår bara Moral Disorder och ingen undertitel. Jag ser boken mer som en roman med kapitel där författaren gör nedslag i olika händelser i en kvinnas liv. När man läst färdigt bildar ”berättelserna” en helhet och förstärker varandra. Ofta glider de in i varandra och lägger till en pusselbit. Bäst gillar jag de avsnitt som handlar om huvudkaraktären Nells syster och Nells liv på landet tillsammans med sin gifta sambo. I titelberättelsen ”Leva i synd” flyttar Nell till en gård på landet tillsammans med Tig som fortfarande är gift med Oona. Deras liv där beskrivs, Nells ensamhet och försök att bli en duktig och stark bondhustru. Men lantlivet är inte bara nybakat bröd och vindtorkad tvätt. Man måste handskas med djur som blir sjuka, dödas av rovdjur eller skickas till slakt. Samtidigt gör Nell sitt yttersta för att inte vara en krävande flickvän, hon begär ingenting av sin sambo Tig, hon försöker komma överens med hans fru och hans båda söner och hon försöker hantera sin längtan att själv få ett barn. I ”Den vita hästen” får Nell och Tig besök av Nells syster som man i en tidigare berättelse stiftat bekantskap med som ett mycket ängsligt och överkänsligt barn. Hon har fortfarande inte fått rätsida på livet, är ledsen och deprimerad men hon och Nell har också en varm och nära relation där de fyller i varandras meningar och kan dela allt. Systern går till en psykiater som ordinerar tabletter vilka får henne att bli alldeles slö och avtrubbad eftersom han gett henne diagnosen schizofreni Man vet att hon kommer att ta sig ur det här, eftersom vi i en tidigare berättelse mött henne som medelålders med perspektiv på sin barndom och uppväxt där ingen förstod att det var en kemisk obalans som gjorde henne olycklig. Jag älskar det här greppet att hoppa i kronologi och perspektiv. Det skänker en känsla av ömhet och sympati för karaktärerna. Jag har faktiskt en till sparad Atwood, en novellsamling som heter Dancing Girls och som hon skrev någon gång på 70-talet tror jag. Och så har jag ännu inte läst The Year of the Flood . Och så kan man ju alltid läsa om alla hennes andra romaner och noveller. Så det finns ännu hopp. Elin har tidigare skrivit om Leva i synd .
Related posts:
- leva i synd
- Leva i synd
- Oförlåtlig synd?
- Det är synd om människorna i Sandviken
- En vacker värld att leva i?
2010-03-11 23:23:00 från 
