”Det har talats mycket om Alice Munro den senaste tiden. Eller talat och talat; det har snarare skrivits, twittrats, tipsats, analyserats och argumenterats om att Munro är en av vår tids allra starkast lysande författarstjärnor. Ett litterärt geni av samma rang som Joan Didion och landskvinnan Margaret Atwood. Behöver jag ens nämna att mina förväntningar var höga inför att läsa min första Munro-bok? ”Nära hem” är ett urval av noveller från samlingarna ”Äpplen och apelsiner”, ”Kärlekens vägar” och ”Jupiters månar”. Det märks ganska snart, efter att jag bara …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Det har talats mycket om Alice Munro den senaste tiden. Eller talat och talat; det har snarare skrivits, twittrats, tipsats, analyserats och argumenterats om att Munro är en av vår tids allra starkast lysande författarstjärnor. Ett litterärt geni av samma rang som Joan Didion och landskvinnan Margaret Atwood. Behöver jag ens nämna att mina förväntningar var höga inför att läsa min första Munro-bok? ”Nära hem” är ett urval av noveller från samlingarna ”Äpplen och apelsiner”, ”Kärlekens vägar” och ”Jupiters månar”. Det märks ganska snart, efter att jag bara har läst några av novellerna, att Munro ofta rör sig kring samma teman. Det handlar om kärleken, äktenskapet, livet och döden – allt medan ett lite dystert Kanada bildar en mörk och molntung bakgrund. Novellerna är ganska texttunga, de ger hela familjebakgrunder snarare än att bara rita upp en hastig ögonblicksbild. Det är många namn som figurerar i varje enskild novell, vilket är skälet till att det tog mig flera veckor att läsa ut ”Nära hem” – jag behövde helt enkelt rensa huvudet från föregående novell innan jag kunde koncentrera mig på nästa. Vissa av novellerna har bitit sig fast hos mig. Som ”Ungdomsvännen”, där huvudkaraktärens mor berättar om en vän hon hade som ung, och om dennes instängda och tragiskt självuppoffrande liv. Det är en text med flera lager och tolkningar, där grundhistorien återberättas och omtolkas beroende på berättare. Inga färdiga svar levereras, bara tolkningar. Trots att den här novellen tillhör mina favoriter i samlingen så sätter den också fingret på det jag har svårt för i hela ”Nära hem” – den omständiga och knöliga berättarperspektivet. I ”Ungdomsvännen” är det alltså en medelålders kvinna som återberättar en historia som hennes mor i sin tur berättat många år tidigare. Vilket är ett grepp som gör texten ganska svåråtkomlig. Förutom alla namn som förekommer så kräver det en hel del tankeverksamhet för att hålla reda på vem som berättar, vilket tidsperiod som beskrivs och hur allt hänger samman. Jag tror att jag kan ha förväntat mig lite för mycket av Munro. Visst skriver hon bra och hon bygger ofta upp både intressanta och trovärdiga karaktärer och miljöer. Men många av hennes noveller känns som myllrande små miniatyrromaner, som slutar precis när de börjar bli riktigt intressanta, snarare än noveller. Det är helt enkelt lite för mycket kringhistoria för min smak. Jag saknar stramheten som enligt mig kännetecknar en riktigt välskriven novell. I vår utkommer Alice Munros senaste bok på svenska, ”För mycket lycka”. Alice Munro – Nära hem (Atlas, 2009) Arkiverat i: Recensioner
Related posts:
- Det var en gång en norsk… novellsamling
- Fantastisk novellsamling
- Grattis Alice Munro – och Atlas
- Ett tecken?
- Novellsamling i hög hastighet
2010-03-31 17:41:20 från 
