Gunnar

”Vår förra bokcirkelbok har jag inte skrivit om än, men det var Bob Hanssons skönlitterära debut, Gunnar .  Jag gav den 5 av 10. Det jag tyckte om var valet av huvudperson. Jag är helt övertygad om att Gunnar finns – det skrivs bara så sällan om honom och hans gelikar i litteraturen. Gunnar, 58 år och änkling, får livet tillbaka när han får ett nytt hjärta inopererat. Men han mister sitt jobb. Snickarjobbet som är lika mycket Gunnar som Gunnar själv. Hela hans identitet. På försäkringskassan får han träffa en handläggare, en ung spoling som inte alls verkar förstå. …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Vår förra bokcirkelbok har jag inte skrivit om än, men det var Bob Hanssons skönlitterära debut, Gunnar .  Jag gav den 5 av 10. Det jag tyckte om var valet av huvudperson. Jag är helt övertygad om att Gunnar finns – det skrivs bara så sällan om honom och hans gelikar i litteraturen. Gunnar, 58 år och änkling, får livet tillbaka när han får ett nytt hjärta inopererat. Men han mister sitt jobb. Snickarjobbet som är lika mycket Gunnar som Gunnar själv. Hela hans identitet. På försäkringskassan får han träffa en handläggare, en ung spoling som inte alls verkar förstå. Han föreslår att Gunnar ska njuta av pensionen och kanske fiska? Snickra? Gunnar säger att han hatar att fiska. Och snickra har han ju gjort i hela sitt liv, varför skulle han göra det till en hobby nu? Istället blir Gunnar sittandes hemma och försöker få tiden att gå. Ibland ringer sonen och vill ha hjälp att lämna Conny, barnbarnet, på dagis. Och Gunnar ställer gärna upp. Så börjar Gunnar göra konstiga saker. Sådana som han aldrig skulle ha gjort innan han blev sjuk. Till exempel så bjuder han ut Connys dagisfröken och han börjar fundera på att köpa motorcykel, han som inte ens har körkort. Och han går tillbaka till jobbetoch lurar arbetskamraterna att han kommit överens med chefen, som naturligtvis är bortrest, om detta. Kan det vara det nya hjärtat som har förändrat honom? Det är lite spännande att tänka sig att om man får ett nytt organ så får man samtidigt en del av personligheten hos organdonatorn. Särskilt hjärtat, som man kanske automatiskt tänker sig skulle kunna rymma själen och allt känsloliv. Men Bob Hansson låter hjärtat kommunicera genom insprängda texter, kursiverade. Och det, mina vänner, är ett stort no-no för mig, funkar inte! Och det som är en ömsint berättelse med många både rörande och roliga passager, spårar tyvärr ur helt i slutet då ängeln Gunnar träffar författaren Bob Hansson för att berätta sin levnadshistoria. Jag tror att det är en ironisk blinkning från Bob Hanssons sida och att han driver med alla läsare som gärna vill ha ”sanningen”, men det förstör mycket för mig. Och drar ner mitt betyg, förstås.

Related posts:

1. Gunnar
2. Gunnar
3. Jag hittade Gunnar på Ica
4. Om paket och Gunnar
5. Alla vill krama Gunnar