”Vi är väl många som väntat uppföljaren till Hypnotisören … eller också inte! När boken kom förra året var det mest skriverier om vem som stod bakom pseudonymen. Det slipper vi spekulera i nu. Själva storyn fick inte lika stor uppmärksamhet och en del tyckte inte heller om den, men det gjorde ju jag. Vill man vara lite elak så verkar fler gilla deras böcker nu när man vet att de skrivits av erkänt begåvade författare och inte någon vanlig wanna-be-författare. Men nu är tvåan här! Det intressanta med Paganini-kontraktet är att det känns som om den inte vore …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Vi är väl många som väntat uppföljaren till Hypnotisören … eller också inte! När boken kom förra året var det mest skriverier om vem som stod bakom pseudonymen. Det slipper vi spekulera i nu. Själva storyn fick inte lika stor uppmärksamhet och en del tyckte inte heller om den, men det gjorde ju jag. Vill man vara lite elak så verkar fler gilla deras böcker nu när man vet att de skrivits av erkänt begåvade författare och inte någon vanlig wanna-be-författare. Men nu är tvåan här! Det intressanta med Paganini-kontraktet är att det känns som om den inte vore skriven av samma författare. Det är en helt annan typ av berättelse, tycker jag. Visst innehåller den fortfarande en del (onödigt) våld och tvära kast, men texten känns tajtare och sidospåren inte lika många, som i Hypnotisören . Och morden är mer logiska den här gången. Joona Linna fortsätter att vara en polis med ett slags sjätte sinne (varsel, förnimmelser som går alla andra förbi). Han är fortfarande egensinnig som en liten terrier. Dessutom är han oerhört effektiv i närstrid. Ínstinktivt åker handen upp blixtsnabbt och räddar därmed livet på honom, i en oväntad närstrid. Visst är han en hjälte! Privat har han det dock lite jobbigt: Han tar inte sin migränmedicin som han ska eftersom hans tankeförmåga blir långsammare av den och relationen till Disa är komplicerad. I utredningen om de båda dödsfallen – mordet på Viola Fernandez och Generaldirektör Carl Palmcronas självmord – får Joona Linna arbeta under en kvinnlig utredningsledare, Saga Bauer: en tjugofemårig, älvlik kvinna som gjort kometkarriär inom kåren. Jag gillar inte Sagas intågoch tycker att gestaltandet av henne är alldeles för stereotypt. Varför inte slänga in en Ruth Galloway-kollega i stället för dessa übersnygga, smarta flicksnärtor? Det hade blivit mer intressant så. Men jag gillar de musikaliska referenserna till Paganini och antar att det stämmer det som står om honom? Att vissa av hans stycken är så svårspelade att få klarar av det? Vet ni vad ett Paganini-kontrakt är? Det är ett kontrakt som varar för alltid och aldrig kan brytas, inte ens efter döden… Det ni!
Related posts:
- Lars Keplers nya – snart i en Bjäre-bokhandel nära dig
- Keplers tvåa en tät bladvändare
- Keplers senaste
- Keplers är vänsterhänta
- Recension av Lars Keplers Hypnotisören