”Enligt ett pressmeddelande från Svenska mässan idag var bokmässan en succé. Och jag är nog faktiskt beredd att hålla med: Det var otroligt många intressanta seminarier. Dessutom verkligen många bra afrikanska författare. Kul att de lyfts fram, för jag har märkt att en del tror att afrikansk litteratur skulle vara ”svår”. Jag hade velat hinna med många fler seminarier. Men några glimtar av vad jag hann med kommer under dagen. Tahar Ben Jelloun, som är aktuell med boken Min mamma, har jag länge tyckt mycket om. Han hade också ett välbesökt seminarium. Ben Jelloun vill i …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Enligt ett pressmeddelande från Svenska mässan idag var bokmässan en succé. Och jag är nog faktiskt beredd att hålla med: Det var otroligt många intressanta seminarier. Dessutom verkligen många bra afrikanska författare. Kul att de lyfts fram, för jag har märkt att en del tror att afrikansk litteratur skulle vara ”svår”. Jag hade velat hinna med många fler seminarier. Men några glimtar av vad jag hann med kommer under dagen. Tahar Ben Jelloun, som är aktuell med boken Min mamma, har jag länge tyckt mycket om. Han hade också ett välbesökt seminarium. Ben Jelloun vill i sin nya bok berätta om äldres villkor, eftersom han tycker att det är ett stort problem hur vi behandlar åldrande människor i väst. – 2003 var det 15 000 äldre i Frankrike som dog, eftersom deras barn åkte på semester och lämnade dem ensamma hemma i värmen. Men det fanns inga muslimer eller araber bland dem som gick bort, sade han och pekade på att i Marocko överger man inte sina gamla. Samtidigt lyfter Ben Jelloun också fram kvinnornas ofrihet, och hur familjen alltid måste gå före deras egna vilja. Faktum är också att de som tar hand om de äldre framförallt är kvinnorna, ett av många oavlönade arbeten de gör. Tahar Ben Jelloun berättade också att hans familj inte riktigt förstår sig på litteratur. Hans bror tyckte att Ben Jelloun lämnade ut deras mamma, när han till exempel berättade hur han böjde sig fram för att krama henne, och upptäckte att hon luktade illa. Men litteraturen är inte vacker, menar Ben Jelloun. – Det är svårt att förklara för min familj att en roman inte är verkligheten, det är författarens syn på världen. Enligt Tahar Ben Jelloun är det författarens plikt att avslöja och lyfta fram missförhållanden, lyckolitteratur tycker han ofta är undermålig. – Jag skriver i en genre som är medborgerlig, jag oroar mig för det mänskliga tillståndet. Och jag fortsätter skriva för mänskliga rättigheter och mot korruptionen. Algeriska Maïssa Bey var inne på samma spår. Hon menar att författaren är den som skakar om sin omvärld, som stör. Själv var hon länge nöjd med att leva ett stilla liv, men när det islamistiska terrorkriget drabbade Algeriet kände hon sig manad att skriva. – Det hände så hemska saker att jag kände mig tvingad att försvara mig, och alla som drabbades av det här. Det enda vapnet jag hade var ord, jag ville vara ett vittne. Jag ser verkligen fram emot att läsa hennes nya roman Blått, vitt, grönt, som spänner över trettio år, från befrielsen 1962. Min mamma har länge talat varmt om Maïssa, och efter att ha hört henne tala förstår jag precis varför. Lugn och med självklar pondus talade hon om vikten av ord och skrivande i ett våldsamt samhälle. Hon sade så mycket bra att jag måste återkomma till henne igen i bloggen, annars flyter det här snart ut till ett helt författarporträtt.. Ja, uppmärksamheten för afrikansk litteratur har helt klart fått sig ett uppsving. Dan Israel, förläggare på Leopard förlag formulerade det så här i Sydsvenskan: – Vi har sysslat med afrikansk litteratur länge, och ger ut tre titlar i år. Afrikatemat är positivt för att det plötsligt riktar uppmärksamhet mot en litterär kontinent som varit helt frånvarande. Inte för att den inte funnits – utan för att vi tror att den inte funnits.
Related posts:
- Bokmässa!
- Författaren till Min mamma – Tahar Ben Jelloun
- Inspirerande dagar
- Inspirerande trädgårdsböcker
- The Shift – inspirerande film om andligheten inom oss