”Igår träffade jag en veterinär – på en fest. Han visste allt om hundar och katter, särskilt om deras psykologi. Han gjorde klart för mig att hundar är flockdjur som glatt finner sig i att alltid vara tillsammans, denna tillsammansexistens är inga problem för dem. En hund äter gladeligen sin mat i en skål intill en annan hunds matskål. Ett djur med förmågan till ett kosmiskt lugn, en gruppsolidaritet, jag vet inte hur långt man kan dra det hela. Hundar är också lyckliga för denna sin förmåga, sa han. Katter då? De är individualister, så de gillar inte att tvingas ihop …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Igår träffade jag en veterinär – på en fest. Han visste allt om hundar och katter, särskilt om deras psykologi. Han gjorde klart för mig att hundar är flockdjur som glatt finner sig i att alltid vara tillsammans, denna tillsammansexistens är inga problem för dem. En hund äter gladeligen sin mat i en skål intill en annan hunds matskål. Ett djur med förmågan till ett kosmiskt lugn, en gruppsolidaritet, jag vet inte hur långt man kan dra det hela. Hundar är också lyckliga för denna sin förmåga, sa han. Katter då? De är individualister, så de gillar inte att tvingas ihop med andra katter, och absolut inte äta intill en annan katt, – med vissa undantag, naturligtvis. De kan t o m bli nervvrak om det går illa med samboendet och behöva gå i terapi. Men å andra sidan kan en katt bli oerhört bundis med en annan katt, påstod denne min kunskapare. Det kändes trösterikt. Min katt är då i alla fall bundis med mig, vilket jag anförtrodde min festkompis. Då övergick vi att tala om vargarna, ett outtömligt samtalsämne i dessa dagar. Ännu ett flockdjur, men människan är ju individualist, så där har det skurit sig. Vargen och människan (i Sverige) är att betrakta som hund och katt. Idag kom plötsligt en massa kajor flygande över mitt hus. De njöt, hoppas jag, av den bistra och nyckfulla vinden, och svängde hit och ditt, upp och ned i blåsten. De höll ihop, inte sådär snyggt som fiskar gör, men ganska stiligt, om man är en tillåtande betraktare som inte kräver perfektion. Dessa kajor hade utsett en björk hos min granne till sin tillfälliga viloplats, dit de då och då landade under häftiga utrop och flaxande. Björken vek sig en aning, men toppen är tillräckligt bred för att rymma ett tjog kajor, utan att se kompakt ut. Det såg ut som ett lagspel, kanske en bandymatch, där några sitter på bänken ett tag medan de andra ger järnet i matchen. Av allt att döma trivdes kajorna, besjälade av gruppsolidaritet. Annagreta Foto. A Dyring
Related posts:
- Myron aktuell med ny bok om Dewey
- Jodå, det blev en bok.
- Läser till ljudet av
- Livet med Douglas i Karlstad
- Kattguld +++
2011-01-29 15:57:57 från 
