”Foto: Michael Steinberg Helena Henschen har gått bort. Så sent som för ett och ett halvt år sedan satt jag i hennes kök. Vi pratade om hennes sena debut och kritikerrosade böcker. Det handlade om varför man skriver och Helena pratade så engagerat och klokt. Särskilt kul var det att träffa henne eftersom hon bodde på min gata när jag växte upp, i Enskede. Då var jag ett barn. Men när vi möttes nu i vuxen ålder slogs jag av vilken integritet hon hade, vilken lugn och samtidigt intensiv utstrålning. Verkligen sorgligt att hon har gått bort, när jag pratade med henne var hon …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Foto: Michael Steinberg Helena Henschen har gått bort. Så sent som för ett och ett halvt år sedan satt jag i hennes kök. Vi pratade om hennes sena debut och kritikerrosade böcker. Det handlade om varför man skriver och Helena pratade så engagerat och klokt. Särskilt kul var det att träffa henne eftersom hon bodde på min gata när jag växte upp, i Enskede. Då var jag ett barn. Men när vi möttes nu i vuxen ålder slogs jag av vilken integritet hon hade, vilken lugn och samtidigt intensiv utstrålning. Verkligen sorgligt att hon har gått bort, när jag pratade med henne var hon mitt uppe i arbetet med en ny bok. Här nedan publicerar jag intervjun igen. Och har du inte ännu hunnit läsa hennes böcker så gör det, jag rekommenderar varmt hennes täta, laddade prosa. ”Man måste klargöra vad man vill säga” De bruna kartongerna står uppradade längs med väggarna i radhusets vindsrum. Däri ligger Helena Henschens senaste bok – eller i alla fall det material som historien bygger på. Böcker, dagböcker, foton och gamla brev, hennes farmor Signes hela liv dokumenterat. – Egentligen var jag inte intresserad av att skriva om det först, eftersom det var min farmor. Men sedan blev jag tagen av henne, jag blev fast, säger hon. I två böcker har Helena Henschen utgått från sin släkts historia. Hon strukturerar den noga i sitt arbetsrum: Vid skrivbordet står ett staffli med gula post-it-lappar i raka rader, alla motsvarar olika delar i boken Hon älskade. Helena Henschen är van vid att arbeta visuellt. Hon har varit formgivare hela livet, och en av grundarna till designföretaget Mah-Jong. Skriva böcker började hon sent med. – Att debutera när man är 64 är väl inte så sexigt, tänkte jag, säger hon och ler när vi satt oss i hennes stora, ljusa kök. Men den första boken låg och grodde i henne under ett helt liv. I skuggan av ett brott bygger på ett familjetrauma, kallat de sydowska morden. På 30-talet slogs hennes morfar ihjäl av sin son, alltså Helenas morbror. Han dödade också två av familjens tjänstekvinnor, sig själv och sin unga fru. – Det var en fasansfull händelse. Min mamma förlorade i ett slag hela sin familj när hon var femton år. Det var traumatiskt för henne och hon kunde aldrig komma över det. Helena fick höra om händelsen som 15-åring, och 17 år gammal kollade hon själv i arkiven. – Att läsa i tidningarna om morden kändes förbjudet, och jag smög därifrån. Då bestämde jag att en dag ta reda på vad som hände, och tänkte att det kanske blir en bok. Det tog alltså över fyrtio år. Helena Henschen stod sin mamma nära och ville inte såra henne. Men när hon gick bort kände Helena att det var dags. Hon började researcha, läste brev och talade med släktingar. Ofta får hon frågan om det var befriande att börja skriva om händelsen. – Men om man skriver om saker som hänt kan man inte göra det om man är mitt uppe i ett eget trauma. Man måste få lite distans, först då kan man ta tag i det, säger hon. Informationen var knapphändig och Helena Henschen började därför själv fylla i luckorna. Hon tänkte sig in i det som varit och försökte få det trovärdigt. – Och jag måste också säga att fiktion kan uttrycka en större sanning än det rent dokumentära. Man skapar en förklaring som är större och djupare, säger hon. Helena Henschen hade inga större svårigheter att hitta sin röst. Kanske eftersom hon alltid läst mycket och vet precis vad hon själv gillar för sorts böcker. – Jag tycker om när det är ganska sparsmakad och tät text. Den stora mästaren när det kommer till det är Eyvind Johnson. Till en början skrev hon allt på dator, men upptäckte att avståndet är kortare mellan hjärnan och handen. Nu skriver hon först för hand. Sedan är det datorns tur, hon går tidigt till arbetsrummet med morgonrocken på och kaffekoppen i handen. På ett sätt tycker hon det är tråkigt att hon fann skrivandet så sent. Båda böckerna har tagit drygt fyra år att skriva, och hon har mycket kvar hon vill göra. Men framför allt är hon glad över att hon ändå började. – När man skriver tvingas man att förhålla sig till det man vill uttrycka. Man måste klargöra vad det är man vill säga och kommer rätt djupt in i sig själv. Det ligger i människans natur att vilja komma djupare in, säger hon.
Related posts:
- Hej då, och tack Helena Henschen!
- Helena Henschen
- Hon älskade – Helena Henschen
- Helena Henschen och N.J.A.
- Hon älskade av Helena Henschen
2011-01-27 17:19:13 från 
