”Ingar och jag såg filmen ”Gudar och människor” igår. Häftig film. Uppskriven till max i tidningarna, och med en verklig bakgrund som är kolsvart och relativt ny. Olika religioner bryts mot varandra och Algeriet krigar i olika riktningar. En samling munkar lever mitt i detta och dras in i motsättningarna och kriget. Filmen är långsam, den utvecklar munkarnas tvivel om hur långt deras medmänsklighet ska kunna utövas utan att riskera den egna säkerheten. I dagens internationella läge ett tema med hyrperaktualitet. När ska man ta risker? När väger det tyngst att andra angrips? Det …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Ingar och jag såg filmen ”Gudar och människor” igår. Häftig film. Uppskriven till max i tidningarna, och med en verklig bakgrund som är kolsvart och relativt ny. Olika religioner bryts mot varandra och Algeriet krigar i olika riktningar. En samling munkar lever mitt i detta och dras in i motsättningarna och kriget. Filmen är långsam, den utvecklar munkarnas tvivel om hur långt deras medmänsklighet ska kunna utövas utan att riskera den egna säkerheten. I dagens internationella läge ett tema med hyrperaktualitet. När ska man ta risker? När väger det tyngst att andra angrips? Det som slår mig är att om man inte känner till den nattsvarta bakgrunden till filmen så är filmen ganska svår att ta till sig. Handlingen dröjer, och dröjer, det är dunkelt och kalt och dessutom kallt. Männen är tll förväxling lika varandra, alla ganska skröpliga och inhöljda i sina kåpor och schalar. Berättelsen drar ut på allt, händelseförloppet blir långsamt, förmodligen som det var i verkligheten. Men i salongens mörker – om man inte vet att det var så här det var – är det en provocerande väntan ibland, tyckte jag. Det är naturligtvis angeläget att skildra en verklig händelse i spelfilmens format. Men jag hade önskat – eftersom min kunskap om verklighetsunderlaget var mycket begränsad – att filmen inletts med en text om var det hände och i vilket sammanhang och med vilket slut. Låter det för pedagogiskt? Kunde tro det. Men just eftersom det är en verklig händelse som ligger i fokus hade det känts bra. Den grejen hade inte förtagit det konstnärliga intrycket, tvärtom. Samtidigt är det somliga scener som bräner sig fast. T ex då munkarna till sist sitter till bords och får sig varsitt glas rött vin. Närbilder på ansiktena, allt annat än förskönade, visar de inre känslorna, både glädje och sorg. Det är filmens största scen, tyckte jag. Vånda tar till sist över deras känslor, och kanske allra mest våndan över tillkortakommandet i den svåra situationen. Om inte en skicklig regissör tagit sig an uppgiften att skildra detta hade det kunnat bli en rejäl melodram. Nu är det en sevärd sak, naturligtvis, men jag hade önskat lite mer inledande kommentarer. Jag hade fått ut mycket mer av filmen då. Och de passager som jag fann ganska utdragna hade fått en annan innebörd. Annagreta
Related posts:
- Intervju med Mia Törnblom som är aktuell med boken ”Du leder!”
- Jag har ingen större lust att stöta mig med gud och alla människor.
- Produktiva Oates aktuell med ny bok
- Myron aktuell med ny bok om Dewey
- Marginalanteckning: Nordiska gudar och hjältar
2011-03-17 11:00:00 från 
