Fniss med gråten i halsen.

”  Jag anar ett tema i min vårvinterläsning; det har blivit många nordiska debutanter och här kommer nu ännu en: Ju fortare jag går, desto mindre är jag skriven av norska författarinnan Kjersti Annesdatter Skomsvold. Jag vill inte bara tipsa er om att läsa den här boken, jag vill be er att läsa den! Jag vill be er att ta hand om Mathea Martinson en stund för det finns ingen annan som gör det. Mathea är en äldre kvinna som egentligen inte umgås med någon annan än sin man Epsilon. Hon har hela deras äktenskap sett fram emot den dag då han ska gå i pension, längtat efter …”

Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur.   Jag anar ett tema i min vårvinterläsning; det har blivit många nordiska debutanter och här kommer nu ännu en: Ju fortare jag går, desto mindre är jag skriven av norska författarinnan Kjersti Annesdatter Skomsvold. Jag vill inte bara tipsa er om att läsa den här boken, jag vill be er att läsa den! Jag vill be er att ta hand om Mathea Martinson en stund för det finns ingen annan som gör det. Mathea är en äldre kvinna som egentligen inte umgås med någon annan än sin man Epsilon. Hon har hela deras äktenskap sett fram emot den dag då han ska gå i pension, längtat efter den tid då de kan vara tillsammans hela dagarna. När det äntligen blir dags inträffar det otänkbara. Epsilon dör, första dagen som pensionär. Och Mathea blir ensam. Hon är blyg, lider närmast av social fobi och vet inte hur hon ska bete sig i sällskap med andra. Hur ska man kunna veta det när man bara haft besök en gång i hela sitt liv? Samtidigt längtar hon efter mänsklig kontakt och efter att göra något slags avtryck i världen, att bli ihågkommen. Epsilon åt mackor med messmör men själv tycker Mathea egentligen bättre om syltmackor. Problemet är att hon inte klarar av att öppna syltburkarna. Hon tänker att hon kanske kan be expediten i mataffären om hjälp att skruva loss locket men vågar aldrig. Istället har hon skafferiet fullt av oöppnade syltburkar medan hon fortsätter äta sina messmörsmackor. En omvälvande händelse i Matheas liv är när hon en dag på väg hem från affären blir tillfrågad om hur mycket klockan är. Mathea har blivit sedd, hon har gjort en samhällsinsats, hon har kunnat hjälpa någon. Hädanefter bär hon alltid med sig Epsilons tunga klocka i hopp om att kunna stå till tjänst igen.  Det är svårt att förklara balansen mellan humor och smärta i den här boken. Det gör ont i hjärtat att läsa men Matheas betraktelser och tankegångar får mig att fnissa med gråten i halsen. Jag vill be er att minnas Mathea.  På förlaget Gilla böckers hemsida kan ni läsa eller lyssna till ett smakprov av boken!

Related posts:

1. Dagens fniss.
2. Är gråten bra för mitt författarskap?
3. Fniss och fixa idéer
4. Skrattet fastnade i halsen
5. Google upp i halsen