”Minne tytöt kadonneet av Leena Lehtolainen XX X ½ Jag har läst om mördare i så gott som alla svenska städer och obygder, så ibland kan det vara riktigt trevligt att läsa om (fiktiva!) skurkar i egna hemtrakter. (I Åke Edwardsons Winter-deckare som utspelar sig i Göteborg kunde jag i och för sig känna igen vissa gatunamn, men den serien är läst av mig och dessutom begravd av författaren nu.) Nu läser jag förvisso, som jag redan outade på Bibliofilerna , väldigt lite på finska nuförtiden, men jag tror ändå att Leena Lehtolainen är en av få (den enda?) som skriver om …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Minne tytöt kadonneet av Leena Lehtolainen XX X ½ Jag har läst om mördare i så gott som alla svenska städer och obygder, så ibland kan det vara riktigt trevligt att läsa om (fiktiva!) skurkar i egna hemtrakter. (I Åke Edwardsons Winter-deckare som utspelar sig i Göteborg kunde jag i och för sig känna igen vissa gatunamn, men den serien är läst av mig och dessutom begravd av författaren nu.) Nu läser jag förvisso, som jag redan outade på Bibliofilerna , väldigt lite på finska nuförtiden, men jag tror ändå att Leena Lehtolainen är en av få (den enda?) som skriver om min hemstad Esbo. Så går det när man är grannstad till Huvudstaden. Anywhoo, Esbo är alltså miljön ifall det var någon som missade det, och Maria Kallio har kommit tillbaka från ett uppdrag i Afghanistan(!) och får väl hemma igen uppdraget att leda en liten specialgrupp inom polisen. Som första fall tar de sig an en mystisk serie försvinnanden, icke-myndiga muslimska invandrarflickor som inte dykt upp i skolan. Knappt har de hunnit bekanta sig med fallet förrän en ung muslimsk flicka hittas strypt i en snödriva. Minne tytöt kadonneet är den elfte boken om Maria Kallio. Den första utkom 1993, och man märker sannerligen samhällets förändringar genom dessa böcker. Kallios dotter Iida är nu tonåring, det surfas såklart på nätet och plötsligt är ”hedersmord” en brottsrubricering som Kallio&co eventuellt tvingas ta ställning till. Maria Kallio – som till min glädje kan svenska – behöver ständigt anlita en massa tolkar för att förhöra människor vars modersmål är exempelvis persiska, och hon besöker stora hyreshöghus där grannarna bryter på all världens dialekter. Finland ser inte ut som det gjorde 1993, och det ska även avspeglas i litteraturen. Att en del av poliserna sedan går omkring och muttrar fördomar om såväl finlandssvenskar som invandrare är bara ledsamt. Men. Att Esbo blivit mer internationellt och heterogent får och bör gärna avspeglas i Lehtolainens böcker. Däremot blir jag lite skeptisk till det här Afghanistan-spåret. Jo, världen är mer global och kanske skickas Esbopoliser till Afghanistan för att utbilda kvinnliga poliser. Men när en av Kallios överordnade från Afghanistan-tiden kommer med sina konspirationsteorier som Kallio och läsaren inte vet hur de ska förhålla sig till blir jag lite trött. Det känns för amerikanskt och går inte ihop med det jag sökte. Nämligen Maria Kallio som åker Esbobussar och badar bastu med sin man.
Related posts:
- För många ingredienser i Theorins soppa
- Med anledning av Internationella Poesidagen
- Internationella barnboksdagen
- Internationella Malbec-dagen
- Internationella bokveckan
2011-07-08 08:45:01 från 
