”Enligt O skriver idag om sista meningens betydelse. Hur många av oss minns egentligen den? Jag gör det inte, men som jag svarade i kommentaren är jag dålig på att komma ihåg sån’t överhuvudtaget. Långa citat har heller aldrig varít min grej. Därför kommer jag sällan ihåg något exakt utan bara på ett ungefär. DN skriver i Boklördag idag om böckers första meningar. I Sverige verkar vi tala om vädret i var och varannan första-mening. Som exempel på detta intressanta fenomen ger Örjan Abrahamsson flera exempel. Det första är Strindbergs Hemsöborna: ”Han kom …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Enligt O skriver idag om sista meningens betydelse. Hur många av oss minns egentligen den? Jag gör det inte, men som jag svarade i kommentaren är jag dålig på att komma ihåg sån’t överhuvudtaget. Långa citat har heller aldrig varít min grej. Därför kommer jag sällan ihåg något exakt utan bara på ett ungefär. DN skriver i Boklördag idag om böckers första meningar. I Sverige verkar vi tala om vädret i var och varannan första-mening. Som exempel på detta intressanta fenomen ger Örjan Abrahamsson flera exempel. Det första är Strindbergs Hemsöborna: ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen” . Men även i långt senare romaner, pratas det om meterologiska förhållanden som t ex i Kerstin Ekmans triologi Vargskinnet , där varje del inleds med detta: ”När jag var sex år kom jag en vinterkväll gående ensam från Storfohållet in mot byn.” ”En sommar kom ett par värmlänningar till Svartvattnet”. ”Byn vintersov i snön.” Detta överensstämmer ju med bilden av att vi svenskar älskar att prata väder, som få andra gör. Väldigt spännande! Örjan Abrahamsson nämner också en viss Bohumil Hrabal som skrev en roman på 120 sidor, bestående av enbart en enda lång mening. Romanen heter Danslektioner för äldre och försigkomna” och är nog ingenting för mig som snarare lockas av korta, koncisa meningar. Därför tycker jag ofta att det är lite jobbigt att läsa sydamerikanska författare, eftersom dessa brukar kunna frossa i långa meningar med kommateringar. Ändå har jag läst och gillat Gabriel García Márquez roman Hundra år av ensamhet som också citeras i artikeln. Dess första mening är en sådan som sätter sig, tycker jag: ”Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen”. American Book Review listan både de 100 bästa första-meningarna och de 100 bästa sista-meningarna. Jag gillar flera av dem. På plats 12 finner man Huckleberry Finn’s äventyr som börjar med: ”You don’t know about me without you have read a book by the name of The Adventure of Tom Sawyer ; but that ain’t no matter.” Eller plats 52 som innehas av en för mig okänd författare, Louise Erdrich, som skrev Tracks (1988): ”We started dying before the snow, and like the snow, we continued to fall.” Visst lockar den till vidare läsning? Jag vet att jag har läst flera första-meningar som har gjort intryck och känts perfekta, men som sagt, jag har vansinnigt svårt för att komma ihåg vad och var. Men jag vet att den första i Chimamanda Ngozi Adichies roman En halv gul sol var en sådan. Himla bra att den stod i min bokhylla så att jag kunde tjuvkolla! Första meningen lyder: Husbonden var lite galen; han hade tillbringat alltför måmga år utomlands och läst alldeles för många böcker, han pratade för sig själv på kontoret, svarade inte alltid när man hälsade på honom, och han hade alldeles för långt hår.” Jag inser att det vore en bra idé att skriva upp de där inbjudande första-meningarna någonstans. Hyllan gör ju det i alla hennes bokinlägg, till exempel. Det är något speciellt med de där första-meningarna… Har du någon favorit?
Related posts:
- Hur stor betydelse har egentligen den första meningen i en roman?
- Första meningen a la Zachan
- Dagens fundering: Första meningen
- Första meningen
- Första meningen
2011-09-17 14:49:14 från 
