”Jag vet inte hur gammal jag var, men jag var nog inte så stor, när jag såg en dokumentär på tv om mentalsjukhus i dåvarande Sovjetunionen som använts för dissidenter. Jag tänkte mycket på det och hade svårt att föreställa mig en större skräck än att bli oskyldigt behandlad med droger och olika chockterapier, men kanske framförallt att inte bli trodd. Det skrämmer mig fortfarande. Att ”terapimetoderna” på de sovjetiska sjukhusen gjorde allt för att rensa bort obekväma åsikter från deras patienters hjärnor är så förfärligt att jag ryser. Marie Hermansons …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Jag vet inte hur gammal jag var, men jag var nog inte så stor, när jag såg en dokumentär på tv om mentalsjukhus i dåvarande Sovjetunionen som använts för dissidenter. Jag tänkte mycket på det och hade svårt att föreställa mig en större skräck än att bli oskyldigt behandlad med droger och olika chockterapier, men kanske framförallt att inte bli trodd. Det skrämmer mig fortfarande. Att ”terapimetoderna” på de sovjetiska sjukhusen gjorde allt för att rensa bort obekväma åsikter från deras patienters hjärnor är så förfärligt att jag ryser. Marie Hermansons senaste roman Himmelsdalen , som jag läste med öronen, är också en förfärlig historia och berättar min värsta mardröm. Det börjar med en berättelse om två enäggstvillingar, Max och Daniel, som växer upp delvis åtskilda från varandra. De har ingen närmare kontakt som vuxna heller. En dag får Daniel ett brev av Max där han skriver att han befinner sig på ett vilohem i Schweiz, Himmelstal (därav titeln) och han vill att Daniel ska komma och besöka honom. Eftersom Daniel precis blivit uppsagd från sitt jobb som lärarvikarie och har det lite knapert ekonomiskt, nappar han på erbjudande att få hela resan och omkostnaderna betalade av Max. Kanske kan han stanna några dagar extra och få lite skön semester gratis, tänker Daniel. Det visar sig att Max vill lämna Himmelsdalen, men för att checka ut därifrån så behöver han pengar. Pengar som han har placerade hos maffian och som han bara får loss genom ett personligt besök. Därför vill han att Daniel ska ta hans plats och låtsas vara Max under några dagar. Daniel är lite tveksam, men går till slut med på det. Himmelsdalen verkar ju vara ett rätt behagligt ställe. Men allteftersom dagarna går och blir till veckor, inser Daniel att Max inte tänker komma tillbaka och därför bestämmer han sig för att avslöja bedrägeriet. Det är bara det att ingen tror honom och Himmelsdalen är inte alls det stillsamma vilohem som Max gett sken av att det skulle vara. Och den där semesterresan förvandlas långsam till mardröm. Åh, det här är så ruggigt läskigt att jag nästan inte iddes lyssna! Magnus Roosman gör ett fantastiskt jobb med uppläsningen! Lite grann påminner Himmelsdalen faktiskt om Patient 67, tycker jag, som jag också gillade väldigt mycket. Det här är årets mest läskiga bok, skulle jag tro (jag har Sankta Psycho och Eldvittnet som potentiella utmanare)! Marie Hermanson är en författare som aldrig upphör att överraska, det är så häftigt! Jag kan bara slänga iväg en hälsning till Vicky att jag verkligen hoppas att hon använder vinsten till att köpa Himmelsdalen – du har en fantastisk läsupplevelse som väntar! Eli läser och skriver tycker den är ”löjligt spännande” och Lena på Dantes bibliotek skriver att det är ”en av de bästa böckerna jag har läst i år” . Författare: Marie Hermanson Titel: Himmelsdalen Uppläsare: Magnus Roosman Förlag: Bonnier audio
Related posts:
- Min värsta läsupplevelse blir film!
- Himmelsdalen, Marie Hermanson
- Himmelsdalen
- Himmelsdalen – ett rent helvete
- Himmelsdalen