”Emma Hendersons Grace Williams Says it Loud fanns med på kortlistan för Orange Prize for Fiction 2011 (ett pris som f ö Téa Obreht vann för The Tiger’s Wife). Med följande blurb så trodde jag verkligen att jag skulle ä l s k a den här: ”Far more inspiring than a hundred feelgood tomes… stands comparison with the linguistic, and emotional, resourcefulness of Emma Donaghue’s Room .” Independent, Books of the Year Emma Donaghues roman var ju en av 2010 års bästa läsupplevelser (även hon fanns med på samma kortlista, by the way)! Och jag ville, ville verkligen, tycka om …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Emma Hendersons Grace Williams Says it Loud fanns med på kortlistan för Orange Prize for Fiction 2011 (ett pris som f ö Téa Obreht vann för The Tiger’s Wife). Med följande blurb så trodde jag verkligen att jag skulle ä l s k a den här: ”Far more inspiring than a hundred feelgood tomes… stands comparison with the linguistic, and emotional, resourcefulness of Emma Donaghue’s Room .” Independent, Books of the Year Emma Donaghues roman var ju en av 2010 års bästa läsupplevelser (även hon fanns med på samma kortlista, by the way)! Och jag ville, ville verkligen, tycka om Grace Williams Says it Loud . Ytligt sett gillar jag både omslaget och titeln (visst är den fantastisk?!), men innehållet lyckades aldrig fånga mig. Berättelsen om Grace Williams som elva år gammal hamnar på Briar Mental Institute och där blir klassad som dum och obildbar av läkarna, verkar på pappret vara både gripande och ovanlig. Jag vet inte om det är för att Grace berättar om sin uppväxt både genom att hoppa fram och tillbaka i tiden och genom att skriva i dåtid, men språket läggs som ett svårforcerat filter mellan mig och berättelsen. Jag blir, märkligt nog, inte alls särskilt berörd. Visst är det spännande att läsa mellan den speciella vänskap (och senare kärlek) som växer fram mellan Grace och en annan patient, Daniel. Hur han förmår se henne på ett sätt som ingen annan gör. Hur de lyckas kommuniera, ofta ordlöst. Och vårdarna som utnyttjar patienterna på Briar Mental Institute och talar nedsättande om dem, men också värnar om deras välbefinnande. Men det är när Grace talar om sin familj, sina föräldrar och tre syskon, som det blir allra bäst. Samtidigt får läsaren aldrig riktigt veta hur de tänker och känner eftersom det är Grace som är berättaren. Och det är väl det som inte blir bra. Jag hade hellre sett att deras historia berättades parallellt, av dem själva. Därför når Grace Williams Says it Loud aldrig upp till samma nivå som Room och bitvis är det ganska seg läsning. Tyvärr. Författare: Emma Henderson Titel: Grace Williams Says it Loud Förlag: Hodder & Staoughton
Related posts:
- Gillar titeln!
- Jag gillar boken, men
- Men nu har jag något att bita i ”gillar”
- Dag 12: En bok jag brukade tycka om men inte gillar längre
- ”Det liknar egentligen inget jag har läst, men jag gillar det.”
2011-11-08 05:08:26 från 
