”Sånt jag berättar för Allah som är skriven av Saphia Azzeddine är en bok som inte ber om ursäkt för sig. Vid första anblicken kan man tro att den inte ska göra så stort intryck eller avtryck, men det gör den. Jbara är en fattig flicka som växer upp och spenderar sina första 16 år i en liten nordafrikansk by kallad Tafafilt. Enligt henne är byn det tråkigaste och mest gudsförgätna stället på jorden. Hon talar ständigt till Allah. Frågar frågor och ber om att få en chans att ta sig ifrån denna misär. Med fyra bröder och tre systrar, en kuvad mamma som alltid har …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Sånt jag berättar för Allah som är skriven av Saphia Azzeddine är en bok som inte ber om ursäkt för sig. Vid första anblicken kan man tro att den inte ska göra så stort intryck eller avtryck, men det gör den. Jbara är en fattig flicka som växer upp och spenderar sina första 16 år i en liten nordafrikansk by kallad Tafafilt. Enligt henne är byn det tråkigaste och mest gudsförgätna stället på jorden. Hon talar ständigt till Allah. Frågar frågor och ber om att få en chans att ta sig ifrån denna misär. Med fyra bröder och tre systrar, en kuvad mamma som alltid har lök i maten för att hon ska kunna gråta naturligt, och en pappa som gör allt för att framstå som god inför byns heliga man är det svårt att inte känna sig instängd. Familjen har ingen aning om att Jbara säljer sin kropp till en fattig fåraherde kallad Miloud. I gengälld få hon en speciell granatäppelyougurt som hon är kopiöst förtjust i. Det finns inga tankar på att det hon gör skulle kunna vara fel. Miloud får sex och hon får sin yoggi. De vinner på det båda två. Dock drömmer Jbara alltid om att kunna resa ifrån Tafafilt till något bättre, en storstad, ett annat liv. När Ibara blir gravid och magen börjar synas blir hon genast utstött och fördömd. Man sparkar och slår på henne, säger att hon vanärat både familjen och Allah. Under hela sin uppväxt har Jbara betraktat en buss som åkt förbi staden två gånger i veckan. Nu när hon är utstött av familjen ber hon Allah att något ska hända och det gör det. En rosa väska med texten I love Dior trillar av bussen och i den ligger det jeans med glitterstenar på, högklackade skor och toppar i olika färger. Där finns också pengar, mycket pengar och Jbara tar sin chans, betalar biljetten och sätter sig på bussen. Hon har ingen aning om vad som väntar henne i storstaden, nämligen både lyxliv och misär. Språket i boken är rappt och direkt. Historien förmedlas i dagboksliknande form och även om det händer Jbara fruktansvärda saker på de platser hon hamnar, så vet hon ändå att Allah är med henne. Boken är nattsvart och Ibara är ilsken och genom boken fullkomligt medveten om det förtryck som hon själv och kvinnor i hennes närhet utsätts för. Jbara berättar om sitt händelserika liv med en passion, glöd och humor som gör läsningen njutbar trots alla hemska händelser. En liten bok, med ett väldigt starkt och viktigt innehåll. Boken utkom i Frankrike 2008 och väckte stor uppmärksamhet. Den har fått priset Prix Nice. Baie des anges och även satts upp som teaterpjäs i Frankrike.
Related posts:
- Inga ursäkter
- Det finns inga ursäkter
- nu finns det inga ursäkter…
- Sånt jag berättar för Allah
- Sånt jag berättar för Allah av Saphia Azzeddine