2011-11-28 09:00:29 från
”Namnet Jenny Lindh kanske inte säger så mycket för alla (och nej, jag menar inte sångerskan). Men om jag säger Fråga bibliotekarien i DN Boklördag? Varje vecka svarar Jenny på frågor från läsarna och varje lördag gör hela min twitter-feed vågen efter att de läst spalten. Skitroligt, ärligt, bitskt, smart och värt hela prenumerationspriset är reaktioner man kan höra. Jag var ju tvungen att mejla henne . Hej Jenny, vad läser du just nu? Jag har precis – inte utan en viss lättnad – kastat en svettig kofta över högen med augustnominerade vuxenförfattare (jag var …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Namnet Jenny Lindh kanske inte säger så mycket för alla (och nej, jag menar inte sångerskan). Men om jag säger Fråga bibliotekarien i DN Boklördag? Varje vecka svarar Jenny på frågor från läsarna och varje lördag gör hela min twitter-feed vågen efter att de läst spalten. Skitroligt, ärligt, bitskt, smart och värt hela prenumerationspriset är reaktioner man kan höra. Jag var ju tvungen att mejla henne . Hej Jenny, vad läser du just nu? Jag har precis – inte utan en viss lättnad – kastat en svettig kofta över högen med augustnominerade vuxenförfattare (jag var elektor i den kategorin) och kånkat hem en ny packe böcker. Det är mycket noveller, eftersom jag blev helt jag blev nysåld på noveller när jag läste den tyska författaren Silke Scheuermanns magiska ”Rika flickor” i början av hösten. Philip Teirs ”Akta dig för att färdas allt för fort” började jag på häromveckan, och när jag går på toa brukar jag ta med mig Mark Leyners ”Et tu, babe” , en obskyr kultklassiker som folk omkring mig talat lyriskt om i flera år. Exakt just nu börjar jag också fingra på Guardian-skribenten Caitlin Morans självbiografi ” How to be a woman” som lär vara fruktansvärt rolig och vass. Hur fick du Fråga bibliotekarien-giget i DN? Och ärligt, är alla frågor på riktigt? Det där var kanske lite märkligt nu när jag tänker efter. Rätt länge har jag skrivit mycket om litteratur och bibliotek på min facebooksida utan att fundera så värst på om det fanns kvalitet i mina hafsiga statusuppdateringar. Men Björn Wiman, DN:s kulturchef, hade spanat in det jag skrivit och ville häpnadsväckande nog att jag skulle göra något i Boklördag. Väldigt modigt av honom att våga satsa på en så pass ovan skribent, jag menar det kan ju gå hur som helst. Helt plötsligt skriver jag kanske ”bajs” i rubriken, liksom. Och angående frågorna: Hallå, det enda som är fejk i spalten är glasögonen jag håller på bylinebilden! Jag skulle aldrig i livet bära såna där Yvonne Lombard-bågar. Men okej, jag erkänner. Ett par frågor har jag fått från kompisar. Eller snarare: tvingat ur kompisar med hot om evig olycka och misär om de inte hjälper mig. Jag tycker det känns urfånigt att hitta på egna frågor, det blir som att intervjua sig själv framför spegeln med hopprepsmikrofon. Många i min twitterfeed är helt lyriska över den där spalten. Vad har du fått för respons? Men gud vad kul! Att twittrarna är förtjusta alltså (jag är lite rädd för twittrare, eftersom de uttrycker sina hetsiga åsikter på max 140 tecken och ni kan ju själva tänka er hur nyanserad man blir då). Själv hade jag inga förväntningar, tänkte snarare att folk skulle gäspa och snabbt bläddra vidare till dagens tevetablå. Nu har jag förstått att det är jättemånga som läser och det känns både läskigt och fantastiskt, men mest fantastiskt. Nu i veckan åkte fick jag i och för sig rejält med däng. Jag retades lite med fotbollskillar i en text och lyckades tydligen bita dem rakt i pungen, för maken till misogyna hatmejl har jag aldrig sett. Det fick inte direkt min tilltro till brölande idrottsfanatiker att växa, om man säger så. Känner folk som kommer till biblioteket igen dig? Och vågar de fråga efter toaletten längre? Svårt att säga. Det är i alla fall inte en själ som sagt nåt. Antingen är de blyga, eller så läser de inte kultursidor, eller så ser jag väldigt annorlunda ut i kommunalt dagsljus. Frågar efter toaletten gör de dock. Tio gånger om dagen, minst. När man är biblo, vad vill man att folk ska fråga? En önskefråga till dig vore…? Som vanligt är det lättare att komma på hatfrågor, som till exempel ”Varför har ni inte den här fullständigt okända lapplandspoeten som gett ut sina memoarer i stencilform nyligen? Dåligt!” I övrigt är de flesta frågor faktiskt kul, eftersom det ofta slutar med att man lär sig någonting nytt på kuppen. De behagligaste frågorna handlar förstås om litteratur man är haj på själv. Då kan man både glänsa och ge skitbra vägledning samtidigt. Fast allra finast är nog de som erkänner att de inte läst en bok sen högstadiet, och blygt tillägger ”men plötsligt fick jag för mig att börja igen”. De är så himla fina, de där vuxna nybörjarna. Liksom sköra, som porslinsvaser. Man vill verkligen hitta rätt bok åt dem. Om man vill impa på biblos så ska man ju undvika Paul Auster och Leif GW har vi lärt oss. Men vad ska man dra till med? Ett smart trick är att låtsas att man lånar åt sina barn. ”Min tolvårige son vill gärna läsa en bok av Gertrude Stein, finns något inne?”. Då kommer du att ha en hel svans av bibliotekarier efter dig i hyllorna. Vad läser du helst själv? Precis som alla andra neurotiska duktighetsmaniker i bokbranschen är jag fånge i allätarträsket och hetsläser i alla genrer. Allt för att undvika bildningsluckor. Och just därför är jag nog som mest lycklig när jag läser något extremlökigt, som fantasy. Gud vad jag älskar fantasy – men det måste vara riktig fantasy med medeltida förtecken, inget urbant tjafs med vampyrer som köar med plastbrickor i skolmatsalen. Inför jul, någon bok eller författare du skulle vilja hamnade i många paket? Samma som förra året, och året dessförrinnan också: Kristian Lundbergs ”Yarden” . Det är en så enormt viktig bok. Drabbande. Glasklar och poetisk. Vad ser du fram emot att läsa just nu? Fler utländska litteraturtidskrifter. Till exempel vill jag plöja det senaste numret av Granta Magazine, som har temat skräck. Och som alltid: de syrligt elitistiska kontaktannonserna i London Review of Books. De är fullkomligt underbara.
Related posts:
