”Den sortens lösgodis som man inte tycker är särskilt gott, fel blandning, men ändå äter man upp för 1) det går liksom inte att sluta eftersom 2) det finns hemma. Ungefär så är boken jag läste i helgen, ”Evermore” av Alyson Noël. (Den finns på svenska också.) Det kom aldrig ett ögonblick när jag kände ett lyft, ett wow, eller en stor spänning, utan allt lullade på, men jag fortsatte trots det till slutet. Såna böcker behövs väl också mellan de andra, antar jag. ”Evermore” är en standard-paranormal där ALLT på listan kan prickas av. Huvudpersonen, Ever, är …”
Taggar: handla böcker och köp böcker. Läs bokrecensioner om kultur och litteratur. Den sortens lösgodis som man inte tycker är särskilt gott, fel blandning, men ändå äter man upp för 1) det går liksom inte att sluta eftersom 2) det finns hemma. Ungefär så är boken jag läste i helgen, ”Evermore” av Alyson Noël. (Den finns på svenska också.) Det kom aldrig ett ögonblick när jag kände ett lyft, ett wow, eller en stor spänning, utan allt lullade på, men jag fortsatte trots det till slutet. Såna böcker behövs väl också mellan de andra, antar jag. ”Evermore” är en standard-paranormal där ALLT på listan kan prickas av. Huvudpersonen, Ever, är som enda person mycket motvillig mot skolans nya och onaturligt snygga kille, Damen. Han insisterar ändå på att prata med henne. Skolans snygga tjejer blir mycket bitchiga och avundsjuka. Relation uppstår så småningom mellan Ever och Damen. Den visar sig vara något extra och out of this world… Ledtrådar: Damen äter typ inget. Han kan förflytta sig jäkligt fort. Han är en gentleman ut i fingerspetsarna (detta är kodord för att det inte finns några stötande sexscener) som ibland pratar ganska daterat och gammaldags. Han är svinrik. Har skitfin bil. Ni kanske kan klura ut resten? Det ovanliga inslaget här är att Evers övriga familj dött i en bilolycka, och sen dess är hon synsk och hennes lillasyster (alltså död) kommer och hälsar på. Eh, varför tog jag mig igenom detta nu igen? Om jag skulle ge mig på att skriva paranormal, det kommer aldrig att hända, men om , då skulle jag skriva en vampyrkille som var småful eller bara medelsnygg på sin höjd. Blond och blek med vattniga ögon. Rätt kort. Lite knubbig också. Han skulle få vända på slantarna och åka kommunalt. Fatta vad folk skulle bli förvirrade! Liksom ‘det där kan ju aaaaldrig vara hjälten’, och jag bara ‘johodå!’ samtidigt som jag låter killen vällustigt trycka i sig en hamburgare med extra fries på busshållplatsen. Dessutom skulle han inte ha varit vampyr i 600 år utan bara typ 50 år och sakna all finess (kodord för sexuellt frustrerad, vilja hångla hela tiden). Vore inte det något? Jag tycker det vore att tänka utanför boxen på hög nivå, jag. Omslagsfotot, visst är det samma som på den här ?
Related posts:
- Ett dåligt liv är faktiskt ganska dåligt!
- En påse blandat tack!
- Innehållet i en lila påse
- En dåligt gjord ankät
- En grön påse på posten
2011-12-19 13:53:14 från 
